Kontraster

högt och lågt, svart och vitt, stort och smått

Ukraina, del 14; Tåget & hackspetten

Kategori: Ukraina 2019

 
 Nej. Rubriken i detta sista inlägget från min Ukraina-resa syftar inte
på ett ukrainskt barnprogram som man skulle kunna tro, utan...:
 
Röda skogen sedd från ett betryggande avstånd, dock så räckte det att Diana
sträckte fram sin geigermätare till gräset vid skyltarna för att den skulle börja pipa vilt.
Passagen med bil genom detta området varar dock inte mer än 10-15 sekunder så
totalt sett ingen fara på taket som vi lärt oss i tidigare inlägg.
De träd som dog och blev röda vid olyckan fälldes och grävdes ner kort därefter,
ändå så är området ett av de mest kontaminerade i zonen fortfarande.
 
"Dödens bro" som ska ha en viss roll i TV-serien "Chernobyl" enligt mina reskamrater.
Vet inte bakgrunden till den benämningen mer än att många Pripyat-bor sökte sig till
bron för att kolla bort mot det havererade kärnkraftverket i bakgrunden dagen efter
olyckan, evakueringen av området dröjde ju hela 36 timmar efter haveriet...
 
Ett kort stopp vid järnvägsstationen för att kolla in ett antal järnvägsvagnar som
välts åt sidan en bit bort i terrängen. En gissning är att dessa var i vägen
i samband med allt jobb som tillkom i röjningsarbetet
och att det var enklast att bara välta dem ur vägen!?
 
"The Russian Woodpecker", 140 meter hög och 500 meter lång.
 
Diana försökte sig på en Kurt Olsson-förklaring i sanden, vi fattade principen!!
 
Sista stoppet på Tjernobylresan innan återresan till Kiev blev radarstationen
Duga 3, även kallad Tjernobyl 2.
Den stora är 500m lång och 140m hög, den "lilla" är 220m lång och 80 meter hög.
Dessa är mottagarna och sändarna finns ca 6 mil bort i Vitryssland och
tillsammans så hade de koll på vad USA hade för sig i uppskjutningsväg. 
 
Systemet sände radiovågor på kortvågsbandet vilket gav ett pulserande ljud,
likt ett helikopterljud med en frekvens på 10 Hz, alltså 10 pulser i sekunden.
Fenomenet kallades av amerikanerna för The Russian Woodpecker,
Den ryska hackspetten, för ljudet kunde även påminna om en sådan.
Sändaren var riktad mot nordväst, d.v.s. signalerna gick genom mellan-Sverige, 
Grönland för att till sist nå USA och sedan studsa tillbaka igen via atmosfären.
Kom samma signal tillbaka igen så var det lugnt, var signalen annorlunda så
hade jänkarna gjort något fuff och larmet gick. Signalerna sändes under det
kalla krigets dagar 1976-1989 fram till Sovjets upplösning vilket under
dessa år störde svenska radio- och TV-signaler samt amatörradio-entusiaster.
 
Om detta funkade i verkligheten vet nog ingen för det blev aldrig skarpt läge,
men med tanke på tiden det tog att kalkylera värdena man fick in så hade det
nog kunnat vara försent med en vedergällning. Detta får vi dock aldrig veta.
Tack o lov.
 
Varför byggdes då denna jätteanläggning mitt ute i skogen där knappt nån bor?
 Jo för närheten till kärnkraftsverket, en sån här jättemaskin drar enorma
mängder energi, så varför inte bygga dessa bara några km från ett
högpresterande kärnkraftverk med direktmatning fram till dörren!?
Så länge det nu varade...
 
Hittade en Youtube-film även för detta som förklarar funktionen HÄR.
 
En drönar-film över anläggningen finns HÄR.
 
 
 
På området fanns också en byggnad med oklar bakgrund, troligen en 
övningsanläggning för olika typer av försvars eller anfallssystem vilket
en del av den återstående inredningen visar på...
  
 
 "Serverhallar" från 70-80-talet...
 
 ...men inkråmet låg vid sidan om.
 
Här fanns förhållandevis mycket utrustning kvar, fast i bitar, så lite kunde man
fantisera om vad som anläggningen egentligen hade använts till.
Kanske var det inte en övningsanläggning utan en riktig...?
 
På tal om utrustning...
På resan hade jag med i stort sett samma grejer som till New York 2015.
Nikon D850 (ersatte D810 som var med då)
Nikon 28-300mm 3,5-5,6
Nikon 20mm 1,8
Sigma 15mm 2,8 fisheye (användes inte en enda gång!)
Sony RX100 Mk3
Samsung S5 neo (var inte med till NY)
Med facit i hand så skulle jag nog ha haft min zoom 14-24 2,8 med istället
för 20mm och fisheyen, får bli så nästa gång...
 
Men blir det nån mer gång hit?
Detta är inte ett ställe man åker till varje år, och med tanke på det jag
skrivit tidigare, att man nog inte kommer att få ströva runt överallt så länge till
så känns det tveksamt att jag får uppleva detta stället igen.
Möjligen så skulle det vara intressant att få se
dessa miljöer i en vintrig årstid där träden saknar sina löv, vi får se...
 
Den uppmärksamme ser att det på bilderna endast i enstaka fall varit
personer med i bild. I samtliga fall är det personer i min grupp som
kommit med på ett hörn. Vi fick veta att det varje dag är
mellan 300 och 1200 besökare på plats här, 
dessa dagar var det bara ca 350 och endast vid hackspetten mötte vi
personer från en annan grupp, snacka om flyt.
 
Snacket om att besöksantalet stigit efter TV-serien Chernobyl avfärdade
vår guide totalt, de har ännu inte märkt av detta alls!
 
 
   
   
 
  
     
     
     
     
  
 
Avslutar med ett av mina favorit-citat:
"Jag förstår inte vad vi ska med kärnkraft till, när vi har elektricitet!?"
 
Det var kul att få komma ut och Ce Si Um, tack för att ni tittat. 😆
På återseende!!
 
 
 

Ukraina, del 13; Nöjespalats & en överblick

Kategori: Ukraina 2019

 
Kändaste platsen och symbolen på bilder och i filmer för Tjernobyl förutom
sarkofagen över kärnkraftsverket?
Troligen pariserhjulet eller möjligen radiobilarna bredvid!
Den ganska lilla plätten mitt i stan där dessa står var tänkt att invigas som nöjespark
den första maj några dagar senare, men vi vet ju vad som satte stopp för alltihop.
 
Asfaltsytan framför användes istället till helikopterplatta under den första tiden efter
olyckan och detta har gjort en speciell plats här till den plats som har den högst 
uppmätta värdet mSv i hela Pripyat, en bit över 200 mSv vilket är väldigt högt.
Platsen för detta är på undersidan på den nedersta gondolen i pariserhjulet som
fick mest damm i sig från helikopter-flygningarna här som redan nämnts.
Detta damm har sedan runnit ut på undersidan av gondolen ihop med regnvattnet.
Har sett åtskilliga bilder på nätet där turister sitter i den nämnda gondolen, 
inte så smart när man vet ovanstående...
 
Här står vi som alla ser precis utanför stadens fotbolls/friidrotts-arena!
Nej vars, det kunde man inte tro förrän man hade gått igenom skogen/fotbollsplanen
och kom fram till den en gång fina huvudläktaren, snacka om att naturen tagit över!
 
Pripyats badhus/simhall är också en ganska vanlig bild på nätet.
 
   
    
     
  
 
Här visas en bild på hur biografen "Prometheus" en gång såg ut. Notera statyn
framför den lilla bilden i Dianas hand, det är den statyn som flyttades till parken
utanför reaktor 1 vid kärnkraftsverket som nämnts i ett tidigare inlägg. Den
färgglada dekorationen på biografens gavel är en gigantisk väldigt vacker mosaik.
 
 
På en av bilderna nedan ser vi en av killarna i gruppen som hade med sig en drönare.
 Man kan ansöka om att få flyga drönare i Pripyat, dock så gjordes detta ändå
under parollen; det man inte vet lider man inte av.
Om det var planerat innan eller inte vet jag inte, men det var då vi fick veta att
det fanns ett väldigt bra ställe i närheten att flyga drönare ifrån...
 
    
    
  
 
 
 
...nämligen från taket från denna byggnad.
Detta fattade dock inte jag utan hörde av någon anledning fel när vi höll på att
kliva ur bussen, jag hörde nåt som lät som sex våningar, men det visade sig
vara betydligt mera, nämligen 16 våningar. Dock så var det ju bara att
hänga på, insåg efter en stund att min kondis inte är vad den borde för jag lät
som ett trasigt dragspel när jag kom upp. För upp kom jag och det är jag glad för!
 
Från taket var det en fantastisk utsikt, här ser man en del av staden Pripyat som en
gång hade 50000 invånare, och i bakgrunden ser vi anledningen till
varför den siffran idag är 0. En siffra som kommer att vara densamma i 24000 år
som är tiden som satts innan man tillåts att få flytta tillbaka hit.
Ungefär 23966 ½ år återstår...
 
     
     
     
   
 
Ovanstående är de sista bilderna inifrån Pripyat från denna resan,
har dock letat och hittat några filmer på Youtube som sammanfattar
ungefär det jag varit med om i rörlig form; del 1 och del 2
 Dessutom en drönarfilm över staden som den ser ut idag HÄR.
En annan sevärd är denna filmen där man bl.a. knallar upp på taket
på ett annat hus visserligen, men jag känner igen känslan HÄR.
 
Hittade samtidigt några filmer som visar Pripyat före olyckan,
jag tycker att dessa knyter ihop säcken bra med bilder och filmer på
hur det en gång såg ut och även den första tiden efter olyckan;
 
 
 
Detta bygge är huvudnumret i nästa blogginlägg som blir det fjortonde
och sista från min Ukraina-resa. Anläggningen kallades för The Russian
Woodpecker och var en radarstation från det kalla krigets dagar...
 
 
 
 
 
 

Ukraina, del 12; Hamnen & sjukhuset

Kategori: Ukraina 2019

I hamnen fanns ett fint café med utsikt över Pripyat-floden och de fartyg och passagerar-
båtar som passerade där, dock så är även detta ställe bara en spillra av vad det en gång var.
 
Caféet hade ett vansinnigt fint mosaik-fönster som dock överlevt förvånansvärt bra.
 
 Vid sidan av caféet fanns en intressant dricka-automat i äkta Sovjet-style.
Man betalade med mynt i vanlig stil, men drickan levererades i ett vanligt dricksglas som 
man ställde tillbaka när man hade druckit färdigt. Var man ärlig och ordningssam så
"diskade" man glaset genom att vända det upp-o-ner i hålet till höger för rengöring.
Fräscht!!
 
   
   
   
"Café Pripyat" 
 
Pripyats sjukhus var en av de mest intressanta och fotogeniska platserna
vi var på under tvådagars-expeditionen tillsammans med det som kommer 
i det fjortonde och sista blogginlägget från denna resan.
Vi gick igenom hela den andra våningen som jag tolkar vara barn-
avdelningen och nån typ av aula/samlingssal, vad man nu har det 
till på ett sjukhus?
 
Sjukhusets samlingslokal med ännu ett ostämt piano.
 
Väldigt rent och välordnat, man skulle nästan kunna tro att det varit någon nördig
fotograf på plats för att få den perfekta bilden och arrangerat detta!?
Jag tackar för hjälpen och fick med mig denna bild även jag.
 
     
     
     
 
 
        
 
En av de bättre bilderna från resan!
 
 
Ska här försöka mig på att förklara hur det där med mätning av strålning går till.
Geigermätarna som vi sett på flera bilder i tidigare inlägg har enheten milli-Sievert, mSv.
Enheten är döpt efter svenske vetenskapsmannen Rolf Sievert där man nog tyckte att
milli-Sievert lät bättre än milli-Rolf (min egna tolkning, det låter dock logiskt, eller hur?).
 
Radioaktiv strålning finns överallt, den kommer från rymden, marken, och oss själva.
Till listan nedan ska gränsvärdet för en normal person i Sverige tilläggas, 
och den är på 4 mSv per år.
 
Dessa milli-Sievert-värden som anges ska ses som en års-dos:
1 mSv Årsdos av naturlig bakgrundsstrålning i Sverige
1 mSv Vanlig dos vid röntgenundersökning
1 mSv Högsta årsdos till allmänheten vid planerad verksamhet (flera år)
5 mSv Högsta årsdos till allmänheten vid planerad verksamhet (enstaka år)
5 mSv Enkla motåtgärder rekommenderas
10 mSv Gravida kvinnor rekommenderas att flytta
50 mSv Högsta tillåtna strålningsdos till personer som arbetar med strålning
50 mSv Enkla motåtgärder rekommenderas. Inomhusvistelse, intag av jodtabletter
100 mSv Abortindikationsgräns
500 mSv Utrymning rekommenderas
 
Att ytterst kortvarigt få en högre strålningsdos, som när vi under ca 15 sekunder
passerade den s.k. röda skogen (kommande blogginlägg) i våran buss
så var vi högt upp på listan ovan om vi hade stannat där ett år, men på det hela
så adderades den strålningen knappast märkbart på vår årsdos.
Det var därför arbetarna i vissa fall hade arbetspass på mellan 30 sek och 2 minuter 
på de farligaste ställena den första tiden efter olyckan...
 
Exempel på strålning i vår vanliga vardag:
 
 
 

Ukraina, del 11; Campus

Kategori: Ukraina 2019

 
Många bilder man sett på internet från Pripyat är från skola nummer 1.
Den har nu börjat rasa på flera ställen p.g.a. bristen på underhåll, när det regnar
så rinner det in vatten både här och där och när det sedan blir kallt med minusgrader
så expanderar vattnet till is och spränger både fasader, tak och innerväggar.
Alltså så får man inte längre gå in i skola nummer 1.
 
Skola nummer 1 där delar av övervåningen har rasat in.
 
För er som läser denna bloggen och börjar fundera på att göra denna resan själva,
gör det, för det är det mest udda ni kommer att göra, men gör den relativt snart.
Jag tror nämligen att det inte kommer att dröja jättelänge innan stan stängs eller 
att det blir så att man inte får gå varsomhelst, och framförallt inte inomhus.
Bestämmelserna säger så redan idag, men ännu så tummar man på dessa regler
ganska ordentligt som ni ser i detta och kommande blogginlägg.
 
Vad gör man då om skola nummer 1 inte längre är tillgänglig?
Jo man knallar över till skola nummer 2 såklart. Pripyat är indelat i fem stycken
"micro-distrikt", motsvarande stadsdelar som i.o.f.s. ser likadana ut i stort sett,
men som har egen butik, egna dagis och även egna skolor.
 
Lite dammigt och ostädat och rörigt, men nog ser man att det är en skolsal!
 
Viktigt att lära sig alla höga parti-pampar, för nog ser de ut som såna!?
 
För att inte tala om den högsta? För visst är det väl en ung (!) Leonid Brezhnev på bilden...?
 
 Även i Pripyat hade vi hundsällskap, dessa två var med oss nästan överallt båda dagarna.
Jättesnälla, men de hade det lika jobbigt som oss i värmen så skönt att få svalka sig 
på det svala golvet i skolmatsalen! Inget jag provade dock...
 
Efter skola nummer 2 så knallade vi rakt igenom stans polisstation, somliga i gruppen
testade några av cellerna, jag stod över detta denna gången.
Polishundarna var givetvis med där också.
 
På polisstationens baksida fanns en bilverkstad, inte så spännande förutom dessa gasmasker
som dock börjar bli maskätna i gummit efter 33 år i sol och vind.
 
Vi passerade även den lokala tv-handlaren som hade några nyinkomna modeller på hyllan,
i lokalen bredvid fanns den lokala musikhandlaren där alla pianon blivit kvar. 
De som överhuvudtaget lät något fortfarande var kraftigt ostämda, konstigt nog 😝
 
 
 
Klicka på bilderna nedan för större version: 
 
   
   
     
     
     
     
     
     
  
 

Ukraina, del 10; I mitten

Kategori: Ukraina 2019

 
"Pripyat  1970"
 
När Sovjetunionen beslutade att bygga ett kärnkraftverk i trakterna runt Tjernobyl
så beslutades samtidigt att anlägga en stad bredvid så att all personal som skulle
behövas skulle ha någonstans att bo, den 4:e februari 1970 så grundades Pripyat.
Det är faktiskt nästan på dagen samtidigt som även jag "grundades" då
jag är född i slutet på oktober samma år, någon vecka för tidigt.
Mitt förfall har också börjat med tidens och tyngdlagens rätt,
men det har ännu inte gått riktigt lika illa som för staden Pripyat... 🤓
 
De fyra reaktorerna var av samma typ och var i drift:
Reaktor 1: 1977-1996
Reaktor 2: 1978-1991 (stängd pga olycka)
Reaktor 3: 1981-2000
Reaktor 4: 1983-1986 (stängd pga härdsmälta)
Reaktor 5 var nästan färdig och skulle ha startats hösten 1986 men av det
blev ju inget som vi nu vet. Den sjätte reaktorn var under uppbyggnad men
hade längre kvar när den blev stående.  Källa.
 
Pripyat byggdes och fylldes på i samma takt som kärnkraftsverken blev klara
och var en mönsterstad enligt sovjetiska mått då man fick en möjlighet
att bygga den helt enligt dåtidens ideal och idéer.
Stoltheten över staden var påtaglig över hela Sovjetunionen.
 
Diana visade många före-bilder från olika delar av staden, spännande att se hur
naturen tar över en stad igen på den relativt korta tiden som gått sedan smällen,
denna bilden visar det stora vräkiga torget i sydlig riktning där det idag
är svårt att se byggnaderna i all spenaten.
 
På torgets västra sida så låg Sovjetunionens första Supermarket av typen där man
plockar varorna själv vilket inte är nåt konstigt idag. I övriga butiker så var det
inköp över disk som gällde som vi såg på bilderna från Tjernobyl i tidigare inlägg.
 
I en rotunda på baksidan av Palace of Culture Energetic vid torget fanns
stadens boxningsring, dock verkar det inte ha varit nån stor sport
för det var inte mycket plats för publik omkring...
 
Inte heller nån av de sporthallar som vi besökte verkar vara gjorda för
annat än utövande, det var väldigt begränsat med publikplatser på balkongen
uppe till höger på bilden. Denna sporthall låg i samma byggnad
som boxningsringen och en mindre simbassäng.
 
Olyckan hände den 26:e april som ju bara är några dagar före första maj som
givetvis var en stor dag i det socialistiska Sovjet. Vi såg åtskilliga tecken på
förberedelser inför denna högtidsdag, bl.a. dessa skyltar där han till höger var
nån KGB-chef enligt en av mina rese-kompisar. Hur visste han det?
 
Vid torget i Pripyat så ligger en byggnad som faktiskt användes de första åren
efter olyckan som administrativt center för myndigheterna, den sanerades
och ventilation, fönster m.m. uppgraderas samt att man märkte på
med den snygga (!) och passande skylten till vänster.
Idag såg denna byggnaden lika nedgången ut som resterande fastigheter i stan...
 
 
Då alla bilder från Pripyat innehåller många detaljer så kommer de även i
nedanstående version där de öppnas i större format när man klickar på dem:
 
     
     
     
     
     
     
     
     
    
 
 

Ukraina, del 9; Ground zero

Kategori: Ukraina 2019

 Sen passerades då checkpoint 10km som inte är lika formell in,
däremot obligatoriskt att passera scannrarna för att kolla att man inte har
onormalt höga strålvärden när man ska ut igen. Detta fick man även göra
när man åkte ut från checkpoint 30km.
Scannrarna var inte av senaste årsmodellen, men de funkade i alla fall. Hoppas jag.
 
Alla i gruppen klarade sig genom alla gångerna vi passerade ut i check-pointarna. Hade man
fått röd lampa så får man:
1) tvätta det förorenade området
tills det är rent.
2) kassera den förorenade delen, eller
3) vara kvar på området tills man kan visa att man är "ren" och godkänd.
Hårda bud alltså.
 
Innanför checkpoint 10km så fanns ett par ställen vi stannade på innan vi kom
fram till själva kärnkraftsverks-området. Först på ett kinder-garten som jag inte
riktigt vet om det var ett dagis eller ett barnhem. Efter detta på
ett verkstadsområde en bit från huvudvägen där det
fanns mycket roliga detaljer som legat orörda i 33 år, minst.
En av bilderna visar en geigermätare som visar ett högt värde på en s.k. hotspot där det
av någon anledning är ett högre värde
än i omgivningen, det normala värdet ligger normalt på
0,3 micro-sievert som är enheten.
 
Klicka på bilderna så öppnas de
i större version.
 
     
   
   
   
  
 
Sedan var det då dags att ta sig an själva orsaken till hela min resa, 
själva kärnkraftverket som i.o.f.s. inte är superspännande att kolla på,
men det hör ju till när man ändå har vägarna förbi...
 
 
På tal om vägarna förbi så får man åka 3/4-varv runt hela anläggningen för att
komma till Observation deck där statyn som är tillåten att fota finns.
Själva sarkofagen över den exploderade reaktor 4 får bara fotas från den vinkeln,
precis som om nån brydde sig...
 
Huvudvägen fram till verksområdet där det garanterat var stor aktivitet de där
dagarna i slutet av april 1986, idag är det bara turistbussar och
verksarbetare som passerar här.
 
Man passerar bland annat byggarbetsplatserna vid reaktorerna 5 & 6
som aldrig blev färdigställda, byggkranarna har stått där sedan 1986
och kommer att stå där förmodligen till de rasar av sig själva.
Storslagna planer fanns på att det totalt
skulle byggas tolv reaktorer på platsen men de sista 6 hann aldrig påbörjas.
 
Reaktorerna 1-3 klarade sig helt oskadda när den fjärde smällde i luften och
den sista var faktiskt igång ända fram till år 2000. Avvecklingen av dessa
pågår fortfarandeoch kommer att ta ca 100 år av långsamt nermonteringsarbete.
 
 
När man kommer fram till reaktor 1 (sarkofagen över reaktor 4 syns i bakgrunden) finns en
staty som är ditflyttad från den övergivna staden Pripyat (det kommer
mer om detta). Sarkofagen får man inte fota från denna vinkeln, däremot statyn!
Undrar hur de tänkte där...
 
I kylvattendammarna som omger hela området så finns ett fiskbestånd som
är vana att bli matade av alla turister som passerar, när de hör att nån går
på järnvägsbron som passerar över så vet de att det är dags att äta...
 
 
 
 
Sista bilden i detta inlägget är taget från Observation deck bredvid
den fula staty som är uppbyggd där som minne över katastrofen.
Bilden visar den 108 meter höga och 162 meter långa sarkofagen som blev
helt klar tidigare i år efter att ha byggts 300 meter åt höger i bildens riktning.
 Därefter sköts den på plats, allt för att undvika höga strålningsnivåer för de
arbetare som byggde ihop det hela.
Sarkofagen ska hålla i mer än hundra år,
under den tiden räknar man dock att ha kunnat demontera
och skickat de farliga delarna
inuti på djupförvar med hjälp av robotar som får göra dessa farliga jobb.
En kort Youtube-film om hur sarkofagen sköts på plats finns HÄR.
 
Jag uppskattar avståndet från Observation deck där vi stod
fram till sarkofagen  till dryga 100 meter,
trodde inte det var möjligt att komma SÅ nära.
 
 
Orsaken till olyckan då?
Kortfattat så skulle man testa och få bekräftat att reaktorn under
nedstängning, t.ex. under ett strömavbrott (!), genererade tillräckligt med ström till
sina egna säkerhetssystem fram till att reservsystemen hunnit starta upp,
normalt efter ca en minut.
Inför testet så kopplades ett antal säkerhetssystem bort
vilket blev ödesdigert.
 
Brist på kunskap om systemen, chefer som frångick rutiner och det faktum att
de som förberett hela testet inte var dem som fick utföra det (p.g.a. skiftbyte i
kontroll- rummet) gjorde att det spårade ur och snabbt urartade
med katastrofalt resultat. Delar av reaktorn flög 30 meter upp i luften och
förstörde stora delar av byggnaden, och mängder med kärnbränsle smälte
och rann ner i källaren där
det ligger än idag...
 
Radioaktiva partiklar spreds med vindarna över hela världen och i Sverige
drabbades Gävle-trakten värst. Ämnet som hamnade i Sverige var Cesium 137
som har en halveringstid på 30 år, så idag återstår alltså mindre än hälften.
 
Ovan var min korta och enkla version om vad som hände, HÄR är en 
mer avancerad förklaring för den som hänger med...
 
 
 
 

Ukraina, del 8; Tidsmaskinen

Kategori: Ukraina 2019

 
Man kan ifrågasätta varför olyckan på kärnkraftsverket 1986 kallas för Tjernobylkatastrofen.
Staden Tjernobyl är (var) ungefär en fjärdedel så stor och låg en mil längre
bort från kärnkrafts-verket än staden Pripyat som vi återkommer till i kommande inlägg.
Anledningen till detta faktum är ju dock att Tjernobyl grundades 1193 och var
traktens största stad fram till att kärnkraftsverket
och Pripyat byggdes under 1970-talet.
 
En annan skillnad mellan de två orterna är att medan Pripyat övergavs helt 1986
så lever Tjernobyl fortfarande även om det inte är i samma omfattning som före olyckan. Innan reaktor 4 flög i luften den 26:e april 1986 så bodde det ca 12000 personer där.
 
Idag bor några hundra återvändare i Tjernobyl igen, framförallt äldre
personer som tervänt hem till sina gamla hem. Officiellt är dessa olagliga
bosättningar en myndigheterna låter de boende gå genom noggranna hälso-
undersökningar regelbundet vilka visar att de inte påverkats på något sätt
sedan de kom tillbaka. Så länge inga komplikationer tillstöter
så låter man dem bo kvar trots allt.
 
Dessutom finns ett större antal övernattningsbostäder för de som jobbar
i området, på kärnkraftsverket (återkommer om detta),
vid checkpointarna, i butikerna och liknande nödvändiga funktioner.
Man jobbar 15-15, dvs jobb i 15 dagar
och lediga i 15 dagar.
Delar av stan har fått stå och förfalla medan den del som används underhålls
och ser helt normal ut med klippta gräsmattor o.s.v., en delad stad alltså...
 
 Hamnområdet är ett typiskt område som är övergivet med hus och båtar som
lämnats vind för våg (!) i Pripyat-floden som rinner förbi.
 
 
 
 
 
 
 
Vägarna är inte överbefolkade direkt även
om en och annan person och fordon
passerar emellanåt.
 
Lite likt övergångsstället på Abbey Road va?
 
På detta hotell/hostel i central Tjernobyl övernattade gruppen.
 
 
 
 
 
Minnesmonument med mer än 100 skyltar över byar och städer som fick överges
och idag är obeboeliga/utraderade.
 
Ett annat minnesmonument;
The star of wormwood
 
Det går att skicka snigelpost från Tjernobyl fortfarande!
 
Vår eminenta guide Diana benämnde Tjernobyl som en tidsmaskin
där förändringarna i t.ex. Kiev inte har nått fram. Förmodligen en av
de sista Lenin-statyerna i landet finns här, till glädje för min polska
rese-kompis som utnyttjade situationen 😂
 
På tal om tidsmaskin, detta är Tjernobyls lokala affär i äkta Sovjet-style,
inbjudande va?😝
 
Inte mycket mer lockande på insidan, men det fanns lite mer på diskarna/hyllorna
än de brukade ha i det gamla Sovjetunionen i alla fall.
 
Vår guide Diana pekar på Pripyat på kartan, checkpoint 10km är framför
hennes keps (röd ring), Tjernobyl är en halvmeter framför hennes hals
och checkpoint 30km är i skuggan framför hennes lår (röd ring).
 
 
Och undertecknad som känner sig välkommen framför hammaren &
skäran med texten Tjernobyl bredvid.
 
I nästa inlägg passerar vi 10km-checkpointen och börjar 
expeditionen på riktigt, på återhörande! 😷
 
 
 

Ukraina, del 7; Utflykten

Kategori: Ukraina 2019

 
På måndagsmorgonen var det då dags för huvudnumret på denna resan, tvådagarsutflykten
som nämnts som hastigast i tidigare inlägg. Jag masade mig till samlingsplatsen vid 
Självständighetstorget och redan vid ankomsten dit var jag genomsvettig.
Termometern på banktaket visade +30 grader redan kvart i åtta,
vart skulle detta sluta...?
 
Det som inte gjorde saken bättre var att på denna resan, åtminstone
vid slutmålet, så är långbyxor och långärmat obligatoriskt liksom
att man inte får äta eller dricka utomhus.
Jag som är välbyggd (fet) svettas redan innan man börjar prata om långbyxor
och långärmat så insåg att det skulle bli två jobbiga dagar, dock så
var det ju AC i bussen så lite lindring där.
 
 
 
 
Och här avslöjas då resans mål via vår fina minibuss, Tjernobyl !!
Ett resmål som funnits på min lista ett tag och i maj bokade jag det hela med tre
dagar (4 nätter) i Kiev som tillägg vilket också var intressant,
men inte lika intressant som detta...
 
Ett tiotal bolag ordnar guidade turer till Tjernobylområdet, man måste åka med
någon av dem då det inte är tillåtet att åka dit på egen hand,
Östresor erbjöd detta paket och kan redan nu avslöja att
jag är väldigt nöjd på alla sätt och vis, varför kommer att förklaras
i återstoden av de kommande blogginläggen de närmaste veckorna.
 
Bolaget som körde denna turen var Solo East Travel där vår chaufför Vadim körde
bussen på ett lugnt och säkert sätt. Då jag sett i Kiev hur andra ukrainare kör så
var det hur lugnt som helst under denna turen på vägarna av blandad kvalitet.
Givetvis kan man boka direkt av dem, gå in på länken ovan för att se
vad som erbjuds. Vår guide Diana var en humoristisk och väldigt kunnig
yngre tjej som trivdes i sällskapet som bestod av 11 st killar mellan 20 och 35 ca.
Och en gubbe från Sverige... 😏
 
Gruppen bestod av fem holländare, två polacker, två österrikare, en britt,
en kines, samt Bellman som sagt... 
 
För att komma in i området så passeras först 30km-checkpointen som alltså är
3 mil från kärnkraftsverksområdet som allt utgår ifrån.
Vid 30km-gränsen så är det obligatorisk urstigning, uppställning på led
och inför vakt uppvisa pass samt biljett och dessutom få
ett halsband av typ USB-sticka.
Vi spånade mycket om det var GPS-sändare inbyggd i den,
troligen var det så...
 
Så småningom kom man även till en checkpoint till, men mer om detta senare.
Detta inlägget handlar om en by innanför gränsen som lämnades vind för våg 
den där aprildagen för drygt 33 år sedan, det ovanliga med denna byn är
att den fått stå kvar i skogen precis bredvid vägen, även om
den inte längre syns därifrån.
 
Byn heter/hette Zalissiya och kallas av guiden för Zettlement behind the forest.
 
Vi tittar i tur och ordning på huvudvägen genom byn, banken, butiken, stadshuset
samt i några helt vanliga bostadshus som konstigt nog står upp ännu 
fastän de är gjorda i trä som brukar förfalla snabbare än stenhus.
Här bodde ca 3000 innevånare som fick evakueras för att aldrig komma tillbaka...
 
Klicka på bilderna nedan
för större version.
 
      
     
     
     
     
 
 
På platsen bodde två vildhundar som var hur snälla och sällskapliga som helst.
De är vilda men veterinär är dock där och kollar till dem ibland, så att de mår bra.
Dock skulle vi springa på fler hundar i andra samhällen, mer om detta senare...
 
 
 
 

Ukraina, del 6; Lite till...

Kategori: Ukraina 2019

 
När man tar mycket bilder så brukar det alltid bli en del som inte går att
kategorisera och sätta ihop i några samlade inlägg, dessa kommer här.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Denna sista bild togs endast för
att jag fick vibbar av det som skulle komma nästa dag...
Mer om utflykten som tidigare nämnts i nästkommande blogginlägg!
 
 
 
 
 

Ukraina, del 5; Människorna

Kategori: Ukraina 2019

 
Nämnde i det första inlägget att ukrainarna kändes genuina
och verkligen vill göra ett bra intryck hos oss turister. Långt ifrån alla
kan dock engelska men alla försökte ändå att göra sig förstådda eller förstå.
Givetvis bygger det på att även vi som 
motpart gör detsamma men det kändes inte som ett problem nån gång.
 
Jag upplever ukrainarna som ett vänligt folk som gör väldigt mycket 
för att hjälpa till så mycket som möjligt. Till exempel damen i Marinskij-
parken som lät mig låna deras toalett i paviljongen fastän inte
obehöriga fick gå in där egentligen...
Mina kallingar tackar extra för denna vänliga gärning.
 
Som jämförelse har jag många av New York-borna som tvärtom
var väldigt kyliga och ointresserade i motsvarande situationer...
 
 
 En ganska liten glaskupol över en galleria mitt på Självständighetstorget
kan bli som toppen av Globen om man tar bilden ur en låg vinkel.
Anledningen till städningen var att Självständighetsdagen skulle firas
stort i hela landet några dagar senare, den 24:e augusti.
 
 
 
 
 
 
Stans huvudgata, Khreschatyk Street, är avstängd på lördagseftermiddagarna
samt söndagarna för att folk ska kunna gå och göra aktiviteter där.
Mannen med dörren deltog i en reklamfilmsinspelning, 
jag var tvungen att fråga...
 
 Fattiga människor finns ju även i Ukraina, men till skillnad från i Sverige
så är det landets egna invånare som sitter och tigger vilket är lika illa givetvis.
Inga framför några butiker dock.
 
 På lördagsförmiddagen så representerade denna mannen landets
krigsveteraner som har slagits för landets självständighet genom åren. 
 
Många musikala inslag var det runt nämnda torg och gata, både solister, dansare och band.
 
 Danstävling där denna yngling inte var bäst men charmigast,
och gick långt p.g.a. detta.
 
 Denna stjärna hade ställt upp sitt trumset på mittlinjen på den 8-filiga 
huvudgatan och spelade live ackompanjerad av
sina inspelade favoritband.
Hårdrock förstås men det kanske syns?
 
 Om det var Family Four, familjen von Trapp eller några andra som spelade
framgick inte, men de har definitivt många repetitions-timmar kvar innan de
får va med i Eurovision! Hoppas jag...
 
 Har hyllat ukrainarna som ett bra folk men även här finns det ju bondfångare
som hittar på vad som helst för att tjäna pengar på oss turister,
men får väl säga att det blev en lite rolig bild trots allt, även om
den blev i dyraste laget...
 Alla fem turtur-duvorna på bilden klarade sig ur situationen utan intermezzon 😜
 
 
 
 

Ukraina, del 4; Strukturer

Kategori: Ukraina 2019

 
Den som kollat in på Kontraster förut vet min förkärlek för bilder på byggnader
och strukturer eller delar av dessa, och ju äldre och slitnare desto bättre.
I Kiev hittade jag inte några sådana i nån större omfattning, men givetvis andra
spännande byggnader som istället kom med på minneskorten.
 
Kan väl redan nu avslöja att det trots allt blev slitnare byggnader och strukturer
på bild i mängder, men från ett annat ställe än Kiev,
mer om detta i senare blogginlägg...
 
Kievs finaste väg går mellan flygplatsen Boryspil och centrala Kiev enligt
min privatchaufför, övriga landsortsvägar som jag åkte senare under resan
var däremot riktigt dåliga...
 
 
 
 Bild tagen med telezoom på ytterligare förorter med moderna hus i mängder,
Kiev känns som en modern stad åtminstone i de områden som jag besökte eller passerade.
 
Det som inte kändes modernt för en svensk var säkerhetstänket,
och då främst i trafiken. Gjorde en liten räkning när jag satt och vilade vid
en av de större gatorna inne i stan,
och det var högst hälften t.ex. som använde bilbältena.
 
Min privatchaufför använde bälte endast
när han gjorde långresor berättade han,
då det går lite fortare än i stan.
När han sa detta så körde han i 120 på motorvägen till flygplatsen...
 
Kontorskomplex i kvarteren
bredvid mitt hotell.
 
 
 
Verkhovna Rada of Ukraine som är Ukrainas riksdagshus.
 
Muralmålning på gavel i kvarteret nedanför Olympiastadion.
 
Gränder, sidogator och passager
är det närmaste man kommer
det äkta och slitna...
 
En bild som visar både anledningen till, och lösningen på det jag kan bekräfta, en jäkla värme.
 
 
 
Marinskij-palatset.
 
 
Bessarabiska marknaden, en saluhall på ren svenska med lokala varor.
 
Under saluhallen Bessarabiska så finns en hel galleria med mängder
av mindre butiker, detta gäller även i många gatukorsningar
där man istället för övergångsställen har undergångar
på båda sidorna och passager däremellan.
 
En undre värld kan man säga men man får passa sig i dessa för
det är lätt att gå vilse så att när man kommer upp gatan igen så
vet man inte var man är nånstans då flera korsningar
och kvarter kan vara ihopknutna.
Det löste sig givetvis men kan vara bra
att tänka på när man irrar omkring.
 
 
Hur förklarar jag då denna bilden? Jo, även McDonalds håller till i byggnader...  Typ.
 
Big Mac-bilden får symbolisera mitt ytterst vetenskapliga pristest som jag för säkerhets skull 
utförde flera gånger för att få ett rättvisande resultat... 😋
En Big Mac & Co kostar i Kiev motsvarande ca 38:- SEK
 
Prisbilden är överhuvudtaget väldigt låg med svenska mått mätt, några exempel:
1 liter 95-oktanig bensin = ca 10:50:- SEK
50cl PET-flaska Coca Cola = ca 6:- SEK
Ceasarsallad och en Coca Cola inkl. roomservice på hotellet = ca 73:- SEK
 
Valutan är Hvryvnia (uttalas grivni) och kan endast fås tag i lokalt i Ukraina, 
man tar med sig EUR/USD/GBP och växlar lokalt. Det finns växlingslokaler precis
överallt som tydligt via digitala tavlor utanför visar sina växlingskurser.
Även uttagsautomater finns på många ställen så det där med pengar är inte
ett problem när man åker till Ukraina!
 
Var dock uppmärksam på flygplatsen där det växlingskontoret som ligger närmast
huvudpassagen har en betydligt sämre sälj-kurs än på alla andra ställen.
Min privatchaufför gjorde mig uppmärksam på detta och att det
15 meter längre bort fanns ett annat växlingskontor med
samma, bättre, kurser som i stan.
 
Dessutom är inte dricks en del av kulturen här, vill man inte
lämna dricks så är det inget som någon förväntar sig heller.
 
 
 
 
 
 

Ukraina, del 3; Sightseeing

Kategori: Ukraina 2019

Hop on - Hop off!
 
Min första hela dag, på söndagen, stegade jag genom staden för att få den
bästa överblicken, detta genom att åka Hop on - Hop off-buss.
För säkerhets skull två varv, först ett helt varv runt för att sedan under det andra
gå av där det kändes aktuellt.
Bilderna i inlägget är tagna från andra våningen och visar lite vyer från vardags-Kiev...
 
Över Dnjepr...
 
När nöden tränger på. Bemannad toalett där en babuschka modell äldre
satt innanför luckan och tog emot betalning och öppnade dörrarna till kunderna.
 
En av många ortodoxa kyrkor som är vackert utsmyckade i Kiev.
 
 
Har i tidigare inlägg nämnt att det är väldigt kuperat i Kiev.
Svårt att få på bild men i denna backen så fick bussen krypa upp på lågväxeln,
den som åker neråt får istället stå på bromsen!
 
Kartan som man fick på bussturen hade en instruktion på hur man
vek den till en fin mössa. Mycket bra så att folk inte svimmade eller fick
solsting i hettan då det var närmare +30.
 
 
 
Ukrainian House Congress Center
 
 
 
 
 
 
 
 
Säkerhetspolisens hus i Kiev, en undermålig bild men det finns en lustig historia bakom...
Här huserade Gestapo under andra världskriget och efter kriget tog KGB över.
Kiev-bornas stående skämt var då att detta var Kievs högsta byggnad
(vilket det med sina fem våningar givetvis inte var), motiveringen till detta skämt:
"Att från källaren ser man
ända till Sibirien!"
 
Humor!! 
 
 
 
 
 
 

Ukraina, del 2; Monumentalt

Kategori: Ukraina 2019

 
Jämfört med många andra länder så har Ukraina ett väldigt brokigt
förflutet med många konflikter, krig, revolutioner och andra händelser
både externt och internt. Bland annat hade de besök i Poltava
av en viss Karl XII år 1709...
 
I mera modern tid så har ryskt/sovjetiskt styre över landet dominerat
med avbrott för nazisterna som lade Ukraina under sina fötter på 1940-talet.
I.o.m. Sovjetunionens fall 1991 så blev Ukraina åter självständigt även om
det varit svajigt internt även under denna tid med korruption och
maktskiften hit och dit. Idag befinner sig Ukraina och Ryssland i konflikt efter
att de senare annekterat Krim i landets östra delar, svenska UD
varnar idag svenska medborgare att åka dit p.g.a. det.
 
Många nationella hjältar har genom historien alltså gjort att landet
trots allt är självständigt och detta uppmärksammas väldigt ofta med
statyer och monument, i stora mängder,
överallt, i varenda park och vägkorsning känns det. En överdrift givetvis men
har nog sällan sett så mycket av den varan i samma stad.
 
Nedan följer ett antal bilder på några av de jag såg, dock så gjordes i slutet av 2016
en utrensning av 2389 monument med hyllningar till kommunismen varav 1320
var hyllningar till Lenin, lite synd, för en sådan hade jag gärna velat ha en bild av.
 
Dock så skulle mitt önskemål om detta bli besannat bara någon dag senare...
 
 
 
 
 Peoples Friendship Arch.
 
 
 
"Murmansk"
 
The Motherland monument, större än frihetsgudinnan i New York!
 
 
 Mamma Motherland i närbild.
 
 
 
 
En och annan hammare och skära finns kvar, men inte många.
Dessa finns vid en gammal sovjetisk bro över floden Dnjepr. 
(som uttalas Dinipro lokalt)
 
 
Sist en någorlunda modern minnesplats över Euromajdan
som ägde rum 2013-2014.
På denna minnesplatsen kastades de första gatstenarna i det som
utmynnade i att den pro-ryskepresidenten Janukovich avgick.
Samme Janukovich hade tidigare avbrutit
förhandlingarna om ett EU-medlemskap för att istället skriva på
ett samarbetsavtal med Ryssland. Ukraina är ännu inte en medlem av EU.
 
 
 
 
 

Ukraina, del 1; Ankomsten

Kategori: Ukraina 2019

 
Så blev det då dags igen för en semesterresa modell lite större vilket
inte sker så ofta... En biltur genom Norge 2017 och New York-trippen 2015
var de senaste och denna gången gick alltså turen till...Ukraina.
Ett land som är Europas näst största till ytan där endast den europeiska
delen av Ryssland är större. Frankrike är trea och minst är Vatikanstaten.
 
Inte en av hörnflaggorna på Ramdalens IP i Oxelösund
utan den Ukrainska flaggan i bekanta färger för en svensk.
 
Räknat till folkmängd så hamnar Ukraina på en sjunde plats med Ryssland, Turkiet
och Tyskland i topp, och även här är Vatikanstaten i botten på listan.
Sverige hamnar på femte plats avseende storlek och 2012 var vi
på en 18:e plats räknat till folkmängd men har nog klättrat sen dess...
 
Valde precis som till NY-resan att boka resa och boende via resebyrå, Östresor.
 De fick även fixa några tillval plus en utflykt som kommer i senare blogginlägg.
Resan gick via Arlanda och jag anlände till Kiev, eller Kyiv som de stavar det
i det latinska alfabetet (som vi använder i väst) sen eftermiddag.
Transporten in till o från Kiev skedde med förbeställd privatchaufför. Lyxigt!!
 
 Embraer E190 var fordon dit, medan vi åkte Boeing 737-800 hem
 
 Satt inte på vingen, men nästan...
 
Hade ju som vanligt läst på kartor o.s.v. för att vara så förberedd som möjligt
men kunde under bilfärden konstatera att staden ligger i en väldigt kuperad
terräng vilket är särskilt märkbart i de centrala delarna av stan,
detta gick inte riktigt att utläsa på kartorna utan detta blev en surprise.
 
Första kvällen, efter att ha checkat in på hotellet, så tog jag min första
promenad i närområdet. Hotellet, Hotel Rus, är ett hotell i bästa Sovjet-style
som inte genomgått några jätte-renoveringar sedan invigningen 1978
vilket ger ett lite gammaldags intryck. Dock funktionella (men små)
och rena rum vilket är viktigast för mig. Vet att renovering pågår, men ännu
inte av de standard-rum som jag bodde i. Personalen var hjälpvilliga vilket
för övrigt alla människor i landet jag hade att göra med var,
så inte nåt problem där. Frukosten var helt OK med en del exotiska
ukrainska inslag för en svensk men även inslag av normal kontinental frukost
som man är mer van vid.
 
Det mest udda med hotellet förutom Sovjet-style var nog musiken i hissarna
där jullåten "All I have for Christmas, is you" var det mest oväntade inslaget 
sådär i mitten av augusti. Men Mariah Carey är ju alltid Mariah Carey...
 
Hotel Rus, Premier Hotels
 
Sovjet-style...
 
Den inbjudande (?) dammen/parken utanför hotellet med mer moderna hus i bakgrunden.
 
Fick båda rummen jag bodde i på hotellets baksida, åt söder, och kunde
både på ankomstdagen och dagen därefter, lördag & söndag,
konstatera att där fanns nån form av club som hade dans med
ett jäkla liv o musik på kvällarna, men bara fram till klockan 22 tack o lov.
 
Discot på hotellets baksida...
 
Kunde under kvällspromenaden konstatera att fotbollsintresset är stort i Ukraina & Kiev.
 
 
 
Stadens stolthet är Dynamo Kiev som faktiskt har två arenor i stan
där man spelar beroende på vilken typ av match det handlar om.
Senare under min vistelse så passerade jag den äldre (1934) Lobanovskyj-
Dynamo-stadion som tar drygt 16000 åskådare:
 
 
Vy från gångpassage i Marinskij-parken som ligger bredvid
 
Den stora arenan som används både av Dynamo Kiev och landslaget är
Olympia-stadion. Den invigdes 1944 och 1980 spelades sju av matcherna i
sommar-OS här där Moskva hade huvudarenan.
2008-2011 så helrenoverades arenan och 2012 så spelades EM här 
med bl.a. finalmatchen.
Efter den stora renoveringen tar arenan 70000 åskådare.
 
Stängt, men fick en vy genom stängslet.
 
 Arenan från utsidan, Hotel Rus i bakgrunden. Mina rum låg på 18:e
våningen, så bra utsikt över arenan hade jag verkligen!
 
 Ungefär så här! Det var inga evenemang där de dagar jag var närvarande,
men tacksamt nog så hade de belysningen på fram till klockan 21 varje kväll.
 
 
Ett större antal blogginlägg från resan är på gång, välkommen åter för fler bilder
och mer text med Ukraina som gemensam punkt.