Helianthus (First Light)

51814-35


Järn och glas

det tunga, kompakta mot det osynliga och sköra.

Jag tycker det rostiga järnet är vackert
det finns ett inbyggt vemod i det förbrukade och åsidosatta
- ett eko bakåt i tiden

skrapar man på ytan kan det vara blankt och fint inunder
eller tvärtom - som i livet.



51814-30    Duva



51814-31


Utrymt

51814-64


En luftspalt är ett smalt utrymme emellan vägg och vägg

; ett ingenmansland som förhindrar att den ena rör vid den andra och får den att vibrera

Luftfärd

51814-63



Man gör vad man skall: fyller ballongen med luft och släpper sedan loss. Glider fram
över landskapet och reflekterar. Och skulle man landa så att det gör ont vet man ju att
vindarna rår ingen på
; man faller snett, bryter ett ben eller en arm, en axel går ur led

Men nästa gång väjer man inte. Inte för Hästhoven, Gräsroten, Stubbåkern 

Hudnära


51814-59      Man jagar en mening


är den på spåren

den lurar under huden

Men då man riktar in nålen

har den förflyttat sig

bort


Årstider

51814-59



Men nu rinner årstiden in i en annan. Vi bara övervintrar här. Soltimmarna ökar
och snöskuggorna mister den djupaste färgen. Skulle någon fråga hur det går till
svävar vi på målet:

kanske den blekblå nyansen bara är frånvaron av en djupblå
kanske att värmen bara är urlakad köld






Omvänt

51814-53      I botten

ligger det som väger mest

Vänder man på korgen ligger det plötsligt överst









Utsikt

51814-51     Överlevnadskonst

en utvecklad förmåga att andas in och sträcka ut
på angiven plats


Svart kvadrat på vit botten

51814-50


Kasimir Malevitj målade djupet svart

inte för att han visste, men för att

ovissheten är en fjädrande planka; den sviktande svikt

som tvingar fram

ett uppsprång

ett uthopp

en dykning mot botten

Schack




schack    Du säger

att så många sorger inte kan försvaras men

ställer ändå upp dem en efter en 

på den svartvita spelplanen

jag säger att solljuset hundra steg bort

håller skuggan i schack

Handskugga



Skriver i natt från andra sidan skrivbordet, bakom hacket i bordsskivan
smutsen som samlats där. En nattfjäril har lockats in av lampskenet
; om jag släcker ljuset tystnar den



51814-47


Beröring

51814-32




Tidigt en morgon ringde telefonen men den tystnade

innan jag hann...
                                           
och till dig som inte fick svar den gången: jag var där

Fäste


51814-56

Krassula


Som för att hålla dig upprätt spänner han vajern som ett snöre runt din smala kropp; för att återge dig känslan av stödjande vävnad och av muskelfiberkraft virar han den böjliga silverglänsande tråden varv på varv och säger sedan : här är det yttre höljet, försök nudda det, försök nå...









00.00

51814-23


Spikskon som rev upp dammet och

lade sträckan bakom sig.

Löpsteget.

Och luften var som gas, sjudande runtom.

Öronbruset.

Ovationerna.

Och jag bländades, inte av solen

men av min egen framfart.

Presentation

Stina Kackur:

Välkommen till Kontraster !

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


Du ser en mix av målningar, skulpturer, scanningskonst och foton blandat med olika slags texter.

Tanken här är inte att illustrera texterna utan snarare visa på den växelverkan som jag upplever
finns bl.a emellan poesi och konst, och där den ena formen berikar och föder den andra genom de spänningar som kan uppstå i mötet.

Målningarna är gjorda i akrylfärg på baksidan av akrylglas, en slags bakvänd teknik jag experimenterat fram. Lasyrer som läggs ovanpå varandra ger i välstämda färgkombinationer ibland överraskande resultat med stark lyskraft.
Målningarna är för det mesta i storleken 100x100 cm och mindre. Större format blir ohanterliga i denhär tekniken.

Skulpturerna i järn och akrylglas, också i kombination med betong.



¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤





Änglamark

51814-29



51814-29



 Rotperspektiv

51814-45


Krax

51814-11

Fåglarna syns ännu inte till. Snart kommer de och då skall du hålla dig undan. Kråkor, skator
och kajor hittar alltid boplatser. Det är de riktigt stora.
Engång önskade jag mig ett litet försiktigt gevär, bara för att skrämmas. Det var inte allvarligt
menat. Inte ville jag skjuta kråkorna, bara få dem undan ur vägen som man vill med allt som
tar för stor plats; som bröstar upp sig och skriker.

 

Flore albo



flore albo





http://clio.blogg.se

juli 2007
ti on to fr
            1
2 3
4
5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31