Kontraster

högt och lågt, svart och vitt, stort och smått

Den gröna ön, del 4

Kategori: Irland 2000

 
Ett av de mera kända turist-ställena på Irland är The Ring of Kerry som ligger längst ner 
på väst-kusten och är som det hörs i namnet en rundslinga i ett vackert kustlandskap.
 
Den femte dagen gick resan från Dingle-halvön och ner för ett varv runt The Ring of Kerry
för att till sist stanna på det femte boendet som låg just längst den vägen, röd på kartan.
Boendet hette The Foxtrot (familjen som drev det hette Fox) vid Glenbeigh i Co Kerry.
 
 
Några Ring of Kerry-bilder, bl.a. denna gigantiska sandstrand.
 
 
 
"Irland, den gröna ön", man förstår varför den kallas för det!
 
 
Tyvärr en suddig bild, men tar med den ändå för motivet var ganska häftigt!
 
En rolig anekdot från boendet The Foxtrot är att när jag satt o kollade TV i samlingsrummet 
så kom två australiensiska par som var på semester ihop i Europa dit. De var jättetrevliga
och var nyfikna på var jag kom ifrån o.s.v. och vi var överens om att Irland var ett vackert
ställe att besöka. Det vi inte var överens om var vänstertrafiken vilket var en utmaning
för mig som svensk men vardag för dem. Förutom en sak...
 
Europeiska högerstyrda bilar har exakt samma placering av reglage (förutom växelspaken)
som vänsterstyrda bilar har. I Australien så har man dock bytt plats på blinkers- och 
vindrutetorkar-spakarna, så de förklarade skrattande att de hade Irlands renaste vindruta
då de alltid tog fel spak! Humor!
 
 
Den sjätte dagen var det dags att dra mot Dublin för de sista två nätterna.
Då planet skulle gå hem igen tidigt på söndagsmorgonen så innebar det en hel dag
för besök i den irländska huvudstaden och se vad den kunde erbjuda.
 
Resan är blåmarkerad på kartan ovan och gick bl.a. genom staden Limerick.
Passar därför på att delge min favvo-limerick som Hasse Alfredsson gjort:
 Det bodde en kvinna i Gränna.
som sin stjärtmuskel så kunde spänna
att hon i detta hål
kunde strypa en ål
och till och med vässa en penna!
 Häpp!
 
Under en bensträckare på vägen mot Dublin kom denna, hö hö.
 
 
Framme i Dublin så tog jag mig till boendet för de två sista nätterna i Sutton Park
i den nordöstra delen, röd markering på kartan. Sista hela dagen tog jag DART-tåget 
(Dublin Area Rapid Transit) in till city, blå markering. DART är som pendeltåg med
den skillnaden att den går upphöjd över gatorna i de centrala delarna av staden,
ungefär som många japanska städer har som man sett på TV.
 
 
 
 
154 Sutton Park BnB i Dublin
 
 Sutton DART-station 
 
 
 
 
 
 
 
Hallelujah!
 
 
 
 
 
 Mannen som stod o såg jättesur ut när grabben sjöng brast till slut ut i ett jättesmile!
 
 
 Och med den sista bilden på DART-stationen Tara Street när jag skulle tillbaka till
boendet så avslutas denna till 100% Corona-säkrade semester-resa som med
nästan 20 års marginal klarade sig från den farsoten.
 
Hade resan gjorts idag så hade bilderna varit fler och troligen lite annorlunda, 
men det är väl det som är charmen med att tiden går!
 
Hursomhelst, skulle gärna besöka Irland igen för att i såna fall satsa på det bergiga
området i närheten av den första övernattningen i nordväst där det finns ännu
fler mindre byar och foto-geniska platser. Kan man stå ut med det brittiska vädret
och vänstertrafik så rekommenderar jag varmt ett besök till den gröna ön!!
 
På återseende!!
 
 
 

Den gröna ön, del 3

Kategori: Irland 2000

 
 Bilderna från Irland har i samtliga fall sitt ursprung från dia-film.
Jag började fota lite mer seriöst 1999 så detta var i början av den hobbyn.
Obegripligt att förstå idag när det är så smidigt att knäppa bilder på allt o radera
eller ta nya bilder när det inte blev som tänkte från början.
 
På dia-tiden så köpte man rullar om 36 bilder som sedan lämnades in i fotobutik,
och sen fick man vänta upp till en vecka innan man fick se om det blev nåt av det hela...
Efter Irlandsresan lämnades 11 rullar in (396 rutor totalt) på måndagen och redan
på onsdagen kunde jag hämta dem på Expert Björkmans på den tiden.
Bilderna har nu scannats av Bildettan och i vissa fall endast lätt redigerats i efterhand.
 
Är inte helt säker på vilken utrustning som var med på resan, men två kamerahus
Minolta 600si var det i alla fall samt troligen 28-80 kitzoom och 70-300 telezoom.
Möjligen var mitt fasta 14mm-Sigmaobjektiv med också, men är inte helt säker.
Har ju bytt prylar ett antal gånger sen dess så har tappat kollen ;-)
 
Hade jag gjort resan idag så hade det i alla fall blivit mer än 396 bilder med hem!!
 
 
Den fjärde dagen på resan startade väldigt tidigt då det ännu en gång var en hyfsad
lång sträcka som skulle klaras av och där den sista biten visade sig leda till en
annan del av världen, åtminstone nästan:
 
 
 
 
Tog en bensträckare och promenad i ännu en pittoresk liten by, Ballyvaughan.
 
Denna man stod o filosoferade vid dessa vägskyltar. Frågade om
jag fick ta en bild på honom, och jodå, det gick så bra så.
Snacka om ett typiskt irländskt utseende på honom!!
 
Uppdatering 2020-09-04:
Bilden ovan användes samma datum som blogginlägget även på min
Instagramsida med syftet att om möjligt få någon intresserad att
kolla in blogginlägget (gick sådär...)
Den taggades (gjordes sökbar) med bl.a. stadens namn Ballyvaughan och
på kvällen så kom en kommentar från en kvinna med irländsk anknytning om
att mannen var "mannen, myten & legenden" Martin Carey.
När jag googlade det namnet så hittade jag info om att han var
en känd motorprofil, på vilken nivå framgick dock inte.
Bilden i länken från 2007 visar bl.a. Martin Carey i mitten som inte är helt olik
och som ska ha avlidit så sent som 2019 (okänt födelseår).
Mannen på min bild såg dock lite äldre ut redan år 2000 tycker jag.
 
Natten till 4/9 så fick jag ett DM (direktmeddelande) via Instagram från
en annan kvinna som bor i Ballyvaughan som hävdade att min bild
inte alls föreställde Martin Carey utan en man vid namn Joe Keane.
De två ska dock ha varit väldigt goda vänner enligt henne så en
knytning mellan dessa fanns alltså.
Hittar ingen mer info om denne Joe Keane och det kanske inte är jätteviktigt,
men mer kul att man 20 år efter att en bild har tagits, med hjälp av
Instagram och Google, med lite tur lyckats hitta namnet på den person
som syns på bilden, fantastiskt!
 
 
 
 
 Den smala kustvägen fortsatte söderut, till...
 
 
...de berömda klippväggarna vid Cliffs of Moher som är världsberömda.
Höjden är 155 meter som högst och väggarna är verkligen lodräta!
 
 
 
 Lite längre söderut var det dags att passera River Shannon med färja.
 
 Först i kön, som alltid... ;-)
 
Fjärde natten skulle tillbringas på en BnB belägen långt från den allmänna farvägen runt ön,
Nic Gerailts BnB i Ballydavid, Co Kerry, nästan längst ut på Dingle-halvön nere i sydväst.
Byn ligger så avlägset att man har gaeliska/iriska som huvudspråk
även om de givetvis pratar engelska vid behov också.
 
Kom man norrifrån som jag så kunde man dessutom välja en lite mer otillgänglig väg
den sista biten, nämligen via bergspasset Connor Pass som går rakt över ett "berg".
Mitt uppepå så fanns en parkering där fler än jag valde att stanna o kolla:
 
 
 
 
 
 
 Första dagarna så krafsade man i dörren varje gång man skulle växla, och när man kom hem 
igen så var man o krafsade i andra dörren. Förutom detta så gick vänster-trafikandet över 
förväntan men både irländarna och jag var ganska försiktiga vilket underlättade!
 
Uppdatering 2020-09-04:
En "variant" av bilden ovan kommer också att synas på min Instagramsida under
lördag 5/9, så håll utkik. Vi hoppas att den drar mer folk till bloggen!? 😉
 
 
 Strax efter ankomsten till byn som Gud glömde så började det regna, så fick avbryta 
min fotopromenad efter denna bilden tyvärr. Brittiska öarna visade sig inte bara från sin
sämsta sida under veckan jag var där, men en hel del blöta blev det!!
 
 
 
 
 

Den gröna ön, del 2

Kategori: Irland 2000

 
Dag två inleddes efter en god frukost med att rulla en kort bit norrut till Irlands största
fiskestad Killybegs som låg på andra sidan viken där jag bodde första natten.
Första batchen med vykort skulle skickas och fick av en slump reda på att världens
största fiskebåt låg i hamn just då, Atlantic Dawn:
 
En nyfiken Googling visar att Atlantic Dawn är världens största fiskebåt än idag,
men att den nu är polskregistrerad och har fått namnet Annelies Ilena istället.
 
 
Resrutten dag två (röda) var en ganska lång sträcka där regnet dominerade långt in på
eftermiddagen då det fortfarande var mulet men åtminstone blev uppehåll.
Första bensträckare när regnet gett sig blev den mysiga staden Westport:
 
 
 
 
Från Westport var det sedan inte jättelångt till boendet som låg i kuststaden Clifden där
jag hade bokat en natt som blev två då det fanns en del att se i området och för att det var
ett väldigt trevligt ställe att bo på, Heather Lodge, Clifden, Co Galway.
Bilden nedan är från mitt fönster där:
 
 
Från Clifden så gjordes det på den hela dagen jag var där (dag 3) två utflykter
(blåmarkerade på kartan ovan), en ut mot kusten på små vägar där man knappt
kunde möta andra bilar, samt en tur österut runt Connemara nationalpark.
Nationalpark innebär på Irland att man får betala en peng för att få knalla runt i naturen i 
fina områden med berg o dalar, dock med staket runt som talar om var man inte får gå.
En svensk som är van vid allemansrätten blir dock besviken då vi kan göra motsvarande
nästan var vi vill utan att betala extra för det. 
 
Kustvägen:
 
 
"Ingenstans är man så svensk som när man är utomlands" har jag fått förklarat för mig.
Kanske därför jag fotade denna svensk-reggade bil på den irländska heden??
 
 
 
 
Fuchsior växte vilda här!
 
 
 
Inåt landet vid och runt Connemara nationalpark:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
I det katolska Irland så fanns det här och där ställen där man satte
blommor och mindes bortgångna släktingar samt tillbad sina helgon.
Som här precis bredvid vägen med parkeringsbekymmer som följd...
 
 
 
 
 
Samt några rutor från Clifden town:
 
Clifden apotek och foto-center. Tänker direkt på röntgen-bilder men så var det nog inte...
 
 
 
 
 
 

Den gröna ön, del 1

Kategori: Irland 2000

 
What's the Symbolism of the Irish Flag
 
 När detta inlägget publiceras så är det på minuten 20 år sedan som resan det hela handlar
om startade, alltså söndagen i vecka 35 fram till söndagen vecka 36, i nådens år 2000.
Har nu låtit scanna in bilderna därifrån och de kommer att presenteras i 4 inlägg under
den kommande veckan ihop med en hel del text som vanligt, även om en hel del tyvärr
har försvunnit ur minnet på de 20 år som gått.
 
Men det hela började faktiskt så tidigt som hösten 1998 då mitt favoritband 
Boppers skulle medverka i Bingolotto och jag köpte några lotter av en arbetskamrat
(vi kan kalla honom Loket) som på den tiden sålde sådana för Brukshundsklubben.
Jag var varken då eller nu någon frekvent Bingolotto-spelare eller tittare,
men när Boppers lirar så måste man ju bara...
 
The Boppers! - Wheels Magazine
 
Dom var bra som vanligt och det som var lika fantastiskt att jag där också vann
min hittills största spel/lotteri-vinst, nämligen 5000:- Resor!!! (Tack Boppers!).
Presentkortet gällde i två år och våren 2000 så var det dags att börja titta på nåt
så att inte vinsten skulle brinna inne.
 
Knallade in på resebyrån på stan (på den tiden fanns det såna) och började kolla
vad som fanns och det som verkade mest spännande var detta paket som bestod
av resan till Dublin t.o.r., 7 st BnB-vouchers samt en hyrbil för dessa dagar.
Av nån anledning som jag idag inte kommer ihåg så bokades resan till vecka 36,
alltså i början på september, och min semester var år 2000 veckorna 35-37.
Minns att det var en lång jobb-sommar det året...
 
Mina rese-erfarenheter så långt var en hockey-bussresa till Frankrike 1998
och den enda gången jag hade flugit innan detta var en resa till Skien i Norge
1997, i båda dessa fallen så åkte jag bara med så hade absolut noll erfarenhet
av att resa utomlands själv. I övrigt så hade jag alltså aldrig varit utanför Norden
så spänningen var på topp inför att ge mig ut på detta äventyret.
 
Planet skulle lyfta 06.15 på söndagen från Arlanda och då
jag alltid vill vara ute i god tid så ringde klockan 01 på natten.
Allt gick bra med både resan upp, parkering
och incheckning och Finnair-planet kom iväg enligt tidtabellen!
 
 
På flygplatsen i Dublin så hämtade jag ut nycklarna till min bil för veckan,
en silverfärgad Nissan Micra av näst senaste årsmodell.
Med ratten till höger, och växelspaken till vänster...
 
Precis, på Irland är det ju vänstertrafik! Det visste jag ju givetvis om,
men det närmaste jag varit detta innan är ju via tv:n då jag ju aldrig
besökt ett vänstertrafik-land så på E4:an mellan Nyköping och Arlanda
så tränade jag liiite genom att mestadels ligga i omkörningsfilen...
 
 Till BnB-voucherna så medföljde en katalog med presentation av alla BnB
på Irland som godtog dessa, det var alltså via denna man fick boka sina
övernattningar eller möjligen chansa på att de hade plats för en. Men då jag 
är en kontroll-människa så bokades 6 av 7 nätter i förväg hemifrån.
 
Rese-rutten i detta inlägget.
 
Från flygplatsen som ligger norr om stan så gick färden vidare norrut på motorvägen M1
fram till Drogheda, tog dock en bensträckare strax utanför Dublin för att skaka loss då man 
åtminstone i början var vansinnigt spänd och koncentrerad på att köra på vänsterkanten...
 
Övervakad...
 
En åsna kom o kollade på turisten från Sweden.
 
Kom till slut fram till det jag trodde var en storstad, Drogheda, men det var mer som
en större by, tog en bensträckare där också.
 
 
 
Min kärra till vänster...
 
Vid Drogheda så svängde jag av på en mindre väg med målet County Donegal på öns
nordvästra sida där första natten skulle avklaras, och mindre vägar blev det...
 
 Många vackra vattenfall blev det!
 
 Byhåla längs vägen.
 
 
 
 
 
 
Den planerade färdvägen skulle gå i närheten av den Nordirländska
gränsen, lyckades dock åka fel vilket jag kom på när alla bilar plötsligt
hade brittiska nummerplåtar. Bara något år innan min resa hade gränserna 
öppnat då Nordirland länge hade haft problem med konflikter mellan 
terrorister (IRA) och myndigheterna. Inga problem då alltså, men det är än
idag den enda gången jag varit i Storbritannien, om än då bara för en kort stund.
 
 
Natt 1: BnB Harbour lights, S:t Johns Point, Co Donegal.
 
 Kom till slut fram till första boendet, och det låg precis så fint som broschyren visade.
År 2000 så hade inte alla mail-adresser ännu, detta stället var ett av dem, telefon och fax
var det som gällde och fick springa fram o tillbaka till jobbfaxen då bokningen gjordes.
Tur att de flesta på kontoret hade semester då...
 
Mycket trevlig innehavare, men det där med teknik var ett område för förbättring, blev
rekommenderad att stänga av billyset (som svensk så satte jag på detta av vana) på 
dagtid så att inte batteriet tog slut. Jag berättade att batteriet laddas av en generator
när motorn är igång men så var det inte på irländska bilar enligt henne. Häpp!
 
 
 
På kvällen så tog jag en promenad ut till fyren S:t Johns Point, kameran var med.
Lite tur med vädret gjorde att det blev en vacker solnedgång i Atlanten.
På vägen tillbaka i mörkret så hördes ett ganska intensivt plaskande i viken
nedanför huset, fick dagen efter reda på att det var delfiner som var inne och 
lekte innan de övernattade där. Tyvärr så hade de då hunnit dra ut till sjöss så
fick aldrig möjlighet att se dem.
 
Atlantic sunset.