En tripp västerut, del 1
Kategori: Platser
Efter 1½ år med en mer eller mindre nedstängd värld så hade suget på en
semester-resa vuxit fram i samband med att delar öppnar upp igen.
Om än med krav på vaccination med ett följande vaccinationsbevis/pass
att visa upp vid gränspassagen. Dock inga problem då en vaccination aldrig
var nåt att tveka på i mitt fall, både för min egen och andras skull.
Önskan om att efter femton år sen senast åter besöka mellan-Norge med
Trollstigen, Geiranger och Atlanthavsveijen ihop med några nya ställen hade växt
fram under våren, men tyvärr tyckte vädret annorlunda.
Väl på plats i Norge så blev alternativen att efter inledningen i västlig riktning att
antingen rulla norrut till nämnda kända ställen, dock med ett ihållande regnoväder
som rullade in österut från Atlanten, eller att vika av söderut och rulla efter sydkusten.
Det blev det senare alternativet vilket gjorde att jag inte fick en droppe på mig under
resten av resan samt att jag fick se en del av Norge jag inte sett förut!
Som vanligt när det gäller Norge så finns det hur mycket som helst att se,
dock svårare att få det på bild då det sällan finns möjlighet att stanna för att fota.
Så det blir en rese-berättelse i stil med det ni sett förut här på Kontraster.
Då Norge införde restriktioner för resande in i landet natten mellan den 15-16/8
innebärande att besökare från vissa regioner i Sverige måste sitta 10 dagar
i karantän innan inresan så var min taktik att första dagen ta mig så nära
gränsen som möjligt så att jag skulle slippa de förmodade köerna.
Den som har vaccin-pass får resa in obegränsat i Norge så det var inga
problem att passera på måndagsförmiddagen den 16:e som tänkt.
Man visar sitt vaccinationspass och legitimation vid gränsen, sen blir
man hälsad välkommen och det är bara att åka in.
Solnedgång & månuppgång i Glafsfjorden på Ingestrands camping utanför Arvika.
Campingen var halv-belagd och jag valde den billigaste stug-kategorin (350:-). Lite väl enkelt
och sunkigt visade det sig. Återvänder gärna hit igen men kommer då att gå upp en eller två
prisklasser för att få lite mer komfort. Min nya kompis trivdes dock på parkeringen framför...
Dag två så gick färden i sydvästlig riktning med sikte på en plats som haft en stor betydelse
och som kanske var en avgörande faktor till att andra världskriget slutade som det gjorde.
Platsen var Rjukan som ligger ca 12 mil väster om Oslo på sydkanten till Hardangervidda,
och det stället kommer jag att tillägna ett helt blogg-inlägg så småningom.
Boendet andra natten blev en stuga med gräs på taket. Framförallt lite större men inte
så fräscht här heller tyvärr. I Norge är prisnivån lite högre, så 650:- kostade det här.
Dock en mysig camping längst nere i en dalgång omgiven av branta bergsväggar.
Rjukan hytte- og caravanpark var namnet och även här finns det dyrare stugor för
mer komfort om man vill kosta på sig det!
En av många minnesplaketter på olika ställen, oftast efter andra världskrigets offer...
Från Rjukan som vi återkommer till så gick färden rakt västerut över en del av
Hardangervidda som är en rejäl platå med snöbelagda toppar även i augusti.
Lämnade nämnda Rjukan vid två-tiden på eftermiddan och tanken var att hinna
till Haugesund på kvällskvisten och kanske ta in på hotell o lyxa till det efter två
halvsunkiga stugnätter, men...
...inte ett hotell-rum fanns tillgängligt i hela området, och campingen som fanns där
hade stängt för kvällen, så insåg att det skulle bli en natt i bilen.
Första natten i denna kärran för övrigt, och det funkade bättre än förväntat.
Hittade strax före midnatt en skylt om en parkering för ett fiskeställe och kolsvart
som det var så tänkte jag att jag chansar, vi får se i morgon bitti vart jag hamnat...
...och såhär blev det, boendet tredje natten... Kunde ha varit värre!!!
Det redan nämnda regnvädret var nu nära kusten och här togs beslutet att rulla söderut.
Då sydnorge var helt nya jaktmarker så beslöt jag att åka på småvägar så nära kusten
som möjligt och stanna där det verkade intressant vilket var en bra taktik.
Frukosten efter en natt i kärran var en barbeque-wrap från en mack. Vad potatis-chipsen
gjorde för nytta där undrar jag fortfarande. Eller POTETGULL som det heter i Norge...
På tal om det, svenska och norska är ju ganska lika men har sina olikheter,
vad tror ni att detta betyder? 😆 (svar i slutet av inlägget):
Det första stoppet längs med med sydvästkusten blev fyren Lista som känns igen från
bland annat SR:s sjörapporten för er som är gamla nog att lyssna på den...
Idag både en väderstation samt museum och som bär på tydliga bevis på den tyska
ockupationen under andra världskriget med bunkrar och skyttegravar ut mot havet.
Där smög jag runt en stund...
Resan rullade vidare söderut och till slut hamnade jag på Norges sydligaste camping,
Lindesnes Camping og Hytteutleie som var en ganska liten camping med hög standard
på stugorna, priset var 695:- vilket kändes som mest prisvärt under hela resan faktiskt.
Natt 4, egen stuga med både toa, dusch och TV, wow.
Några kilometer längre söderut på denna udden så fanns ännu en fyr, Lindesnes fyr, som
var en bemannad väderstation även här, men även museum och restaurang m.m. så
hit begav jag mig för att föreviga solnedgången som inte blev en tiopoängare, men helt OK.
I väntan på solnedgången...
I väntan på solnedgången... Jag var inte ensam där.
Femte och sista dagen i Norge blev mest en transportdag på blandade vägar som
det är i Norge, men precis som min senaste resa för fyra år sedan till Lofoten så kan man
se att det byggs och moderniseras överallt på de större lederna. Välbehövligt!
Brobygge på den södra vägen (E39) som går mellan Stavanger-Kristiansand.
Och hur var det nu då, löste ni den norska översättningen?
Kruk-rosor & kruk-nejlikor i korg.
Såklart!
Såhär var turen på kartan:
Tog sedan färjan över till Strömstad och rullade några dagar i Sverige innan hemkomsten,
men mer om detta i nästa blogginlägg!
Bloggadress: http://stefansvardag.wordpress.com