Mitt i Atlanten, del 5
Kategori: Azorerna 2009
Den längsta trippen i både tid och kilometer blev den sista som gick i västerled.
Tog mig över ön till den norra sidan för att sedan följa kustvägen motsols ända
fram till staden i nordväst, Mosteiros där det blev en bensträckare.
Mosteiros från nordost
Ja inte kan jag tycka att svarta stränder känns så inbjudande, men det är väl en vanesak...
Frun sköter hushållet...
...medan karln sköter om vad som händer i trägårn. Även på Azorerna!
Från stranden i riktning mot nord-amerika, mäktigt riktmärke!
Mosteiros söderifrån.
Strax söder om Mosterios så kan man fortsätta kustvägen för att snart komma fram
till huvudorten Ponta Delgada, eller svänga vänster in i den västligaste vulkanen.
Den största av de tre med lite speciella features, så där svängde jag in för att direkt
i stort sett svänga igen - upp på grusvägen som går runt halva vulkanen, på krönet!
Mäktig känsla att åka på vulkankanten och var som helst kunna stanna och kolla ner i branten.
Inuti den stora kratern finns tre mindre som idag tjänstgör som odlingsmark.
En vy i backspegeln på vägen jag precis åkt.
Och en koll över kanten på utsidan söderut.
Han var kedjad, annars hade jag inte vågat gå nära...
Byn nere på botten heter Sete Sidades vilket betyder tvillingsjöarna. Detta trots att de har
kontakt med varandra, men anledningen syns lite grand på denna bilden...
...men ännu mer på denna. Av någon konstig anledning så ser den ena
halvan grön ut medan den andra blå. Inget vet riktigt varför, eller möjligen
så säger man inget, för det är ju en bra story för oss turister, eller hur!?
På krater-kantens sydöstra sida så ligger detta mytiska monument från 1980-talet kvar.
Efter att hotellet som det är gick i konkurs 1986 så övergavs det över en natt och ryktet
säger att dukarna på borden ligger kvar och rummen står bäddade än idag. Enligt ett annat
rykte så vaktas det av hundar än idag så det är inte ett ställe som man kan besöka,
men nog känns detta som ännu en turistlegend?
Vem har betalat för och sett till hundarna sen 1986 t.ex...?
Den sista bilden blir en från strax väster om Ponta Delgada och visar den lilla flyplatsen
som jag reste till och ifrån, men där finns också en omfattande flygtrafik till ett flertal av
de andra åtta öarna som är Azorerna. Det går även båtar med framförallt förbruknings-varor
men troligen inte så många passagerare då öarna längst bort är några timmar iväg.
Resan gjordes ju försommaren 2009 vilket var 1½ år innan jag blev digital, även dessa
bilder har Bildettan fått scanna in på ett klockrent sätt. Har inte 100% koll på vilka grejer
jag hade med, men på valsafari-resorna så hade jag min Minolta Dynax 9 & 70-200 2,8.
Därtill troligen en Minolta 600si + ett vidvinkelzoom och troligen min Sigma 14mm 2,8.
Mer fakta om Azorerna finns ju på nätet men en kort sammanfattning på svenska
har jag hittat på denna länken, håll tillgodo!
För den som vill åka iväg en vecka eller två inom hyggligt tidsavstånd och inte bara
vill ligga på den svarta stranden så är Azorerna och Sao Miguel perfekt. Lagom klimat
och lagom mycket att åka runt och titta på. Språket är portugisiska men med tecken-
språk, vilja och lite engelska så klarar man sig bra, invånarna är trevliga och snälla.
Jag kom till och med hem med en fras på portugisiska som kan vara bra att kunna!
"Batata fritata grande, obrigado" (En stor pommes frites, tack)
Och med det så tackar jag för mig för denna gången, på återseende 🤠
