Mitt i Atlanten, del 1
Kategori: Azorerna 2009
Dags för en till helt pandemisäkrad semester-resa, detta för att den gjordes 2009.
Precis som Irlandsresan som jag publicerade för tre månader sedan så kommer
här en reseberättelse som tar sin början för länge sedan då jag fick för mig att testa
en sista-minuten-resa för att komma ner i pris något. Två semesterveckor i slutet
av maj inbokades under senvintern och sedan var det bara att vänta!
Fredagen innan mina semesterveckor kom till slut och jag knallade på väg hem
från jobbet åter förbi resebyrån på Storgatan för att denna gången bli stående
framför sista-minuten-listan i fönstret.
Jag var helt på det klara att nåt ligga-i-solen-ställe skulle det inte bli, så de allra
flesta res-målen försvann direkt på grund av detta.
Ett fåtal destinationer återstod till slut där inget kändes jättespännande, och så
var det ju det där stället som jag hört nämnas förut men inte visste var det låg...
Ett av de billigaste ställena på listan var alltså Azorerna som jag i något
sammanhang hört talas om, men där jag tyckte att namnet kom från typ långt
borta i Söderhavet. Men 2500:- för en vecka i Söderhavet, ne knappast, så jag
knallade in för att ta reda på var det låg någonstans.
Säljaren tog glatt fram sin världskarta, men när hon skulle visa så fanns inte
Azorerna med, så liten var ö-gruppen, men den låg mitt i Atlanten!!
Fick förklarat att om man drar en linje mellan Lissabon i Portugal och Washington i USA
så ligger ö-gruppen Azorerna ungefär en tredjedel ut från Europa, och det verkar ju stämma!
Jag bokade min resa som startade från Arlanda kommande torsdag, och iväg for jag.
Resan tog 5½ timmar, gick över Storbritannien och sedan ut över öppet hav för att
till slut landa på flygplatsen i huvudorten Ponta Delgada som ligger precis bredvid
havet på den största av de 9 öarna som bildar Azorerna, Sao Miguel.
Mer om dessa i nästa inlägg.
Efter passkontroll osv så var det samling utanför flygplatsen där Solresors guide stod
och sorterade upp oss efter var vi skulle bo, och därmed vilken buss vi skulle kliva på.
Jag som sista-minuten-resenär åkte ospecificerat och visste alltså inte var jag skulle
hamna utan blev minst sagt lite besviken när fick veta att jag inte skulle få bo i
Ponta Delgada utan skulle vidare till en mindre ort, ca 45 minuter längs med sydkusten.
Inget att göra åt tänkte jag, men fick snart tänka om. Guiden på bussen berättade om den
lilla pittoreska kustbyn som var öns första huvudstad och som fortfarande hade en lite
äldre prägel jämfört med det exploaterade och moderna Ponta Delgada som vi just lämnat.
På denna Google maps-karta från 2020 så går huvudvägen en bit norr om centrum,
men 2009 så var den vägen under uppbyggnad, man åkte fortfarande genom de
minimala gatorna inne i byn, se bilder längre ner.
Byn/staden där jag hamnade heter alltså Vila Franca do Campo.
Hotel Marina som det hette då, gulmarkerat på kartan ovanför, mer info här.
Åt vänster från min balkong.
Åt höger från min balkong.
Den ännu inte öppnade sommaranläggningen med strand och vattenland.
Det sömniga torget i byn, där de äldre satt och snackade mest hela dagarna.
Huvudvägen genom byn och faktiskt runt ön!!!
Observera "trottoaren" där kvinnan går. När bussen kom så fick man
ducka för att inte knockas av backspegeln, tur att de körde sakta!
Väldigt mysigt och pittoreskt ställe, med facit i hand så var jag väldigt glad att
jag hamnade här och inte i huvudorten!
Sista bilden från Vila Franca do Campo en skön sommarkväll med en
ledtråd till vad nästa inlägg delvis kommer att handla om...
