Ukraina, del 11; Campus
Kategori: Ukraina 2019
Många bilder man sett på internet från Pripyat är från skola nummer 1.
Den har nu börjat rasa på flera ställen p.g.a. bristen på underhåll, när det regnar
så rinner det in vatten både här och där och när det sedan blir kallt med minusgrader
så expanderar vattnet till is och spränger både fasader, tak och innerväggar.
Alltså så får man inte längre gå in i skola nummer 1.
Skola nummer 1 där delar av övervåningen har rasat in.
För er som läser denna bloggen och börjar fundera på att göra denna resan själva,
gör det, för det är det mest udda ni kommer att göra, men gör den relativt snart.
Jag tror nämligen att det inte kommer att dröja jättelänge innan stan stängs eller
att det blir så att man inte får gå varsomhelst, och framförallt inte inomhus.
Bestämmelserna säger så redan idag, men ännu så tummar man på dessa regler
ganska ordentligt som ni ser i detta och kommande blogginlägg.
Vad gör man då om skola nummer 1 inte längre är tillgänglig?
Jo man knallar över till skola nummer 2 såklart. Pripyat är indelat i fem stycken
Jo man knallar över till skola nummer 2 såklart. Pripyat är indelat i fem stycken
"micro-distrikt", motsvarande stadsdelar som i.o.f.s. ser likadana ut i stort sett,
men som har egen butik, egna dagis och även egna skolor.
Lite dammigt och ostädat och rörigt, men nog ser man att det är en skolsal!
Viktigt att lära sig alla höga parti-pampar, för nog ser de ut som såna!?
För att inte tala om den högsta? För visst är det väl en ung (!) Leonid Brezhnev på bilden...?
Även i Pripyat hade vi hundsällskap, dessa två var med oss nästan överallt båda dagarna.
Jättesnälla, men de hade det lika jobbigt som oss i värmen så skönt att få svalka sig
på det svala golvet i skolmatsalen! Inget jag provade dock...
Efter skola nummer 2 så knallade vi rakt igenom stans polisstation, somliga i gruppen
testade några av cellerna, jag stod över detta denna gången.
Polishundarna var givetvis med där också.
På polisstationens baksida fanns en bilverkstad, inte så spännande förutom dessa gasmasker
som dock börjar bli maskätna i gummit efter 33 år i sol och vind.
Vi passerade även den lokala tv-handlaren som hade några nyinkomna modeller på hyllan,
i lokalen bredvid fanns den lokala musikhandlaren där alla pianon blivit kvar.
De som överhuvudtaget lät något fortfarande var kraftigt ostämda, konstigt nog 😝
Klicka på bilderna nedan för större version:
Bloggadress: http://stefansvardag.wordpress.com