Ukraina, del 14; Tåget & hackspetten
Kategori: Ukraina 2019
Nej. Rubriken i detta sista inlägget från min Ukraina-resa syftar inte
på ett ukrainskt barnprogram som man skulle kunna tro, utan...:
Röda skogen sedd från ett betryggande avstånd, dock så räckte det att Diana
sträckte fram sin geigermätare till gräset vid skyltarna för att den skulle börja pipa vilt.
Passagen med bil genom detta området varar dock inte mer än 10-15 sekunder så
totalt sett ingen fara på taket som vi lärt oss i tidigare inlägg.
De träd som dog och blev röda vid olyckan fälldes och grävdes ner kort därefter,
ändå så är området ett av de mest kontaminerade i zonen fortfarande.
"Dödens bro" som ska ha en viss roll i TV-serien "Chernobyl" enligt mina reskamrater.
Vet inte bakgrunden till den benämningen mer än att många Pripyat-bor sökte sig till
bron för att kolla bort mot det havererade kärnkraftverket i bakgrunden dagen efter
olyckan, evakueringen av området dröjde ju hela 36 timmar efter haveriet...
Ett kort stopp vid järnvägsstationen för att kolla in ett antal järnvägsvagnar som
välts åt sidan en bit bort i terrängen. En gissning är att dessa var i vägen
i samband med allt jobb som tillkom i röjningsarbetet
och att det var enklast att bara välta dem ur vägen!?
"The Russian Woodpecker", 140 meter hög och 500 meter lång.
Diana försökte sig på en Kurt Olsson-förklaring i sanden, vi fattade principen!!
Sista stoppet på Tjernobylresan innan återresan till Kiev blev radarstationen
Duga 3, även kallad Tjernobyl 2.
Den stora är 500m lång och 140m hög, den "lilla" är 220m lång och 80 meter hög.
Dessa är mottagarna och sändarna finns ca 6 mil bort i Vitryssland och
tillsammans så hade de koll på vad USA hade för sig i uppskjutningsväg.
Systemet sände radiovågor på kortvågsbandet vilket gav ett pulserande ljud,
likt ett helikopterljud med en frekvens på 10 Hz, alltså 10 pulser i sekunden.
Fenomenet kallades av amerikanerna för The Russian Woodpecker,
Den ryska hackspetten, för ljudet kunde även påminna om en sådan.
Sändaren var riktad mot nordväst, d.v.s. signalerna gick genom mellan-Sverige,
Grönland för att till sist nå USA och sedan studsa tillbaka igen via atmosfären.
Kom samma signal tillbaka igen så var det lugnt, var signalen annorlunda så
hade jänkarna gjort något fuff och larmet gick. Signalerna sändes under det
kalla krigets dagar 1976-1989 fram till Sovjets upplösning vilket under
dessa år störde svenska radio- och TV-signaler samt amatörradio-entusiaster.
Om detta funkade i verkligheten vet nog ingen för det blev aldrig skarpt läge,
men med tanke på tiden det tog att kalkylera värdena man fick in så hade det
nog kunnat vara försent med en vedergällning. Detta får vi dock aldrig veta.
Tack o lov.
Varför byggdes då denna jätteanläggning mitt ute i skogen där knappt nån bor?
Jo för närheten till kärnkraftsverket, en sån här jättemaskin drar enorma
mängder energi, så varför inte bygga dessa bara några km från ett
högpresterande kärnkraftverk med direktmatning fram till dörren!?
Så länge det nu varade...
Hittade en Youtube-film även för detta som förklarar funktionen HÄR.
En drönar-film över anläggningen finns HÄR.
På området fanns också en byggnad med oklar bakgrund, troligen en
övningsanläggning för olika typer av försvars eller anfallssystem vilket
en del av den återstående inredningen visar på...
"Serverhallar" från 70-80-talet...
...men inkråmet låg vid sidan om.
Här fanns förhållandevis mycket utrustning kvar, fast i bitar, så lite kunde man
fantisera om vad som anläggningen egentligen hade använts till.
Kanske var det inte en övningsanläggning utan en riktig...?
På tal om utrustning...
På resan hade jag med i stort sett samma grejer som till New York 2015.
Nikon D850 (ersatte D810 som var med då)
Nikon 28-300mm 3,5-5,6
Nikon 20mm 1,8
Sigma 15mm 2,8 fisheye (användes inte en enda gång!)
Sony RX100 Mk3
Samsung S5 neo (var inte med till NY)
Med facit i hand så skulle jag nog ha haft min zoom 14-24 2,8 med istället
för 20mm och fisheyen, får bli så nästa gång...
Men blir det nån mer gång hit?
Detta är inte ett ställe man åker till varje år, och med tanke på det jag
skrivit tidigare, att man nog inte kommer att få ströva runt överallt så länge till
så känns det tveksamt att jag får uppleva detta stället igen.
Möjligen så skulle det vara intressant att få se
dessa miljöer i en vintrig årstid där träden saknar sina löv, vi får se...
Den uppmärksamme ser att det på bilderna endast i enstaka fall varit
personer med i bild. I samtliga fall är det personer i min grupp som
kommit med på ett hörn. Vi fick veta att det varje dag är
mellan 300 och 1200 besökare på plats här,
dessa dagar var det bara ca 350 och endast vid hackspetten mötte vi
personer från en annan grupp, snacka om flyt.
Snacket om att besöksantalet stigit efter TV-serien Chernobyl avfärdade
vår guide totalt, de har ännu inte märkt av detta alls!
Avslutar med ett av mina favorit-citat:
"Jag förstår inte vad vi ska med kärnkraft till, när vi har elektricitet!?"
Det var kul att få komma ut och Ce Si Um, tack för att ni tittat. 😆
På återseende!!
