Var ju helt säker på att det inte fanns några mer resebilder i byrålådan,
men på julaftons kväll fick jag mig en tankeställare...
Vid en zappning på tv:n så hamnade jag mitt i midnattsmässan som sändes
direkt från Peterskyrkan i Rom, och där har jag ju också varit!
Inte på midnattsmässan, men i Peterskyrkan och i Rom & Vatikanstaten!!
De första 21 åren på mitt jobb på ABB så var jag kollektiv-anställd, 16 år
som montör och sedan 5 år på lagret. På den tiden så fanns ett stipendium
inom ABB för kollektivanställda med syftet att även kollektivare skulle kunna
få en chans till att besöka en annan ABB-enhet i världen i utbildnings-syfte.
Stipendiet söktes som arbetsenhet och skulle alltså vara arbetsrelaterat, och
ett antal sådana resor gjordes av olika montagegrupper under åren, till bl.a.
Tyskland, Schweiz och Island. Redan 1997 så var jag med på min första
sådana som var en dagsresa från Skavsta i chartrat plan till Skien i Norge
där vår samarbets-partner/fabrik låg. Och faktum är att jag fick en fråga om
att göra en likadan resa som detta inlägget handlar om, till Rom, redan
år 2000, men frågan kom dagarna efter att jag kommit hem från Irland,
så tackade nej den gången vilket jag sedan ångrade djupt.
Inte kunde man drömma om att jag skulle få en chans igen sex år senare.
Då jobbade jag på lagret och vi skulle besöka en ABB-fabrik i Italien som
var uttalat duktiga på logistik. Där skulle vi få se hur de jobbade och
kanske få lite inspiration att ta med hem, men då resan var torsdag-söndag
så såg nog de flesta av oss fram emot själva Rom mera!?
Åtminstone jag... 😆
Detta var på den analoga tiden och jag hade flera år kvar till jag köpte min
första digital-kamera, men jag åtog mig att dokumentera resan med lagrets
lilla digital-kompaktkamera som användes till att dokumentera fraktskador.
Många bilder blev det, dock med tveksam bildkvalité ibland, men då vet ni varför...
Många av bilderna innehöll arbetskamraterna av förståeliga skäl, men har
undvikit att visa såna bilder i mesta möjliga mån, även om några bekanta syns...
Såå. Tidigt på morgonen den 5:e oktober 2006 så samlades vi 8 glada som
skulle göra resan på Skavsta, några åkte buss och några fick skjuts av andra.
Tror att jag har en sån här bild med varje gång jag flyger, men ibland är det för vackert!!
Och så var det ju det där med att meddela dom där hemma att vi kommit fram.
Busskonduktören på bussen som tog oss från flygplatsen Ciampino in till Rom
kunde inte fatta hur vi ville åka till denna håla till stad. Vi höll inte med 😀
Då vi inte hade en aning om var bussen skulle stanna så blev vi glatt överraskade
då den stannade rakt över gatan, endast 20 meter från hotell-entrén. Dock så var
vi för tidiga för att kunna checka in utan skulle få roa oss några timmar innan dess,
och vi började med en lunch på en resturang inte långt därifrån.
Som tagen ur en brittisk hotell-komedi så var vår kypare ett återkommande
samtalsämne under hela resan. Hans smutsiga kläder och doft av vin gjorde
nog sitt till, men han var glad och trevlig. Kommer dock inte ihåg hans namn.
Fabriken vi skulle besöka dagen efter låg i staden Frosinone ca en timma söder
om Rom, och dit skulle vi ta oss med tåg. Även här hade vi flyt då tågstationen
Termini låg på samma gata som hotellet, några hundra meter bort, så vi passade
även på att gå dit och köpa tågbiljetterna så att allt var klart till följande dag.
Samma typ av tågstation som i Göteborg t.ex. Tågen kör in och backar därifrån.
År 2006 så var det dyrt att ringa utomlands, så vi hade med en jobb-mobiltelefon
ifall att vi skulle behöva ringa någonstans... Och ungefär samtidigt som biljetterna
köptes ovan så var det nån som kom på att nu är det nog full fart hemma på lagret.
Även om vi åtta var i Rom så var det ju en vanlig torsdag hemma på lagret,
och någon kom då på att vi kanske skulle göra ett litet bus mot en av dem som
valt att stanna kvar hemma (alla fick frågan men några valde att tacka nej).
"Någon" ringde till godsmottagningen hemma och låtsades med förställd röst
var en lastbilschaufför som blivit försenad, och bad om att någon kunde va kvar
och hålla öppet till han kom. Det uppdagades dock snart av alla skratten från
oss som stod bredvid, och vi kunde höra svordomarna från Nyköping. Humor!
Resten av torsdagen lekte vi turister till 100% och tog oss medelst fötterna runt i
centrala Rom för att se ett antal av de berömda platserna som staden är berömd för.
Presidentpalatset, här bodde just då Giorgio Napolitano!
Och krimskrams i långa banor fanns det!
Fontana Di Trevi, dock utan Anita Ekberg...
Spanska trappan.
En smal undertecknad, inte en dubbelhaka så långt ögat når (OBS, år 2006)
Och en annan grej som skulle bli återkommande under mina år på lagret är denna från
när vi stannade på ett ställe och fyllde på vätska. På Coca Cola-burken så stod det
bibita analcoolica vilket ju låter jätteroligt för en svensk. Fick ofta frågan efter detta om
det var anal-coolica jag drack, och den får man ju bjussa på, dock så har jag hela tiden
haft fel om vad det betyder. Trodde att det betydde serveras kyld (cool=kyld), men en
googling så här 14 år senare visar att det betyder typ alkoholfri läskedryck. Häpp!
