Kontraster

högt och lågt, svart och vitt, stort och smått

Mitt i Atlanten, del 5

Kategori: Azorerna 2009

 
Den längsta trippen i både tid och kilometer blev den sista som gick i västerled.
Tog mig över ön till den norra sidan för att sedan följa kustvägen motsols ända 
fram till staden i nordväst, Mosteiros där det blev en bensträckare.
 
Mosteiros från nordost
 
Ja inte kan jag tycka att svarta stränder känns så inbjudande, men det är väl en vanesak...
 
Frun sköter hushållet...
 
...medan karln sköter om vad som händer i trägårn. Även på Azorerna!
 
Från stranden i riktning mot nord-amerika, mäktigt riktmärke!
 
Mosteiros söderifrån.
 
Strax söder om Mosterios så kan man fortsätta kustvägen för att snart komma fram
till huvudorten Ponta Delgada, eller svänga vänster in i den västligaste vulkanen.
Den största av de tre med lite speciella features, så där svängde jag in för att direkt
i stort sett svänga igen - upp på grusvägen som går runt halva vulkanen, på krönet!
 
Mäktig känsla att åka på vulkankanten och var som helst kunna stanna och kolla ner i branten.
 
Inuti den stora kratern finns tre mindre som idag tjänstgör som odlingsmark.
 
En vy i backspegeln på vägen jag precis åkt.
 
Och en koll över kanten på utsidan söderut.
 
Han var kedjad, annars hade jag inte vågat gå nära...
 
Byn nere på botten heter Sete Sidades vilket betyder tvillingsjöarna. Detta trots att de har
kontakt med varandra, men anledningen syns lite grand på denna bilden...
 
...men ännu mer på denna. Av någon konstig anledning så ser den ena
halvan grön ut medan den andra blå. Inget vet riktigt varför, eller möjligen
så säger man inget, för det är ju en bra story för oss turister, eller hur!?
 
 
På krater-kantens sydöstra sida så ligger detta mytiska monument från 1980-talet kvar.
Efter att hotellet som det är gick i konkurs 1986 så övergavs det över en natt och ryktet 
säger att dukarna på borden ligger kvar och rummen står bäddade än idag. Enligt ett annat
rykte så vaktas det av hundar än idag så det är inte ett ställe som man kan besöka,
men nog känns detta som ännu en turistlegend?
Vem har betalat för och sett till hundarna sen 1986 t.ex...?
 
 
 
Den sista bilden blir en från strax väster om Ponta Delgada och visar den lilla flyplatsen
som jag reste till och ifrån, men där finns också en omfattande flygtrafik till ett flertal av
de andra åtta öarna som är Azorerna. Det går även båtar med framförallt förbruknings-varor
men troligen inte så många passagerare då öarna längst bort är några timmar iväg.
 
Resan gjordes ju försommaren 2009 vilket var 1½ år innan jag blev digital, även dessa
bilder har Bildettan fått scanna in på ett klockrent sätt. Har inte 100% koll på vilka grejer
jag hade med, men på valsafari-resorna så hade jag min Minolta Dynax 9 & 70-200 2,8.
Därtill troligen en Minolta 600si + ett vidvinkelzoom och troligen min Sigma 14mm 2,8.
 
Mer fakta om Azorerna finns ju på nätet men en kort sammanfattning på svenska
har jag hittat på denna länken, håll tillgodo!
För den som vill åka iväg en vecka eller två inom hyggligt tidsavstånd och inte bara
vill ligga på den svarta stranden så är Azorerna och Sao Miguel perfekt. Lagom klimat 
och lagom mycket att åka runt och titta på. Språket är portugisiska men med tecken-
språk, vilja och lite engelska så klarar man sig bra, invånarna är trevliga och snälla.
 
Jag kom till och med hem med en fras på portugisiska som kan vara bra att kunna!
"Batata fritata grande, obrigado" (En stor pommes frites, tack)
 
 
Och med det så tackar jag för mig för denna gången, på återseende 🤠
 
 
 
 

Mitt i Atlanten, del 4

Kategori: Azorerna 2009

 
Nästa dag var det dags att sätta sig i bilen igen, denna gången för en färd österut.
På kartan i tredje inlägget ser man att den stora vulkanen i den riktningen ligger ganska
nära Vila Franca do Campo, så den var det första stoppet så klart.
 
Efter dryga 11 år så finns inte alla minnen kvar efter resan men minns att jag var väldigt
imponerad av att komma över kanten till en stor vulkan och sedan fortsätta ner till botten
av den där staden Furnas låg. Denna plats var en annan där turister bodde och jag
hade teoretiskt kunnat hamna här också, vilket inte hade varit helt fel det heller.
 
Furnas från en rastplats bredvid den branta vägen ner i vulkanen...
 
Mycket vacker växtlighet fanns på hela ön, men särskilt mycket
i micro-klimatet i den grytan som blir i en skyddad vulkanmiljö.
 
Furnasdalen hade den tätaste koncentrationen av källor där varmvatten och gaser bubblade.
Gaserna var av svavel mestadels, och svavel luktar inte hallontårta, tro mig!
 
Effektfullt men stinkande!
 
 
 
Inne i centrala Furnas finns en stadspark, Terra Nostra-parken, med mycket vacker växtlighet 
och denna dammen med guldfiskar där man kunde önska saker om man slängde i en peng...
 
Hortensia
 
Mönjelilja eller klivia som den också heter
 
?
 
I parken fanns också Ungdomens källa!
En damm med naturlig påfyllning av mineralrikt 40-gradigt vatten direkt från jordens inre.
Jag badade där! Men med facit i hand så skulle jag nog ha gått tillbaka till fiskdammen 
efteråt och slängt i en peng till och önskat att Ungdomens källa höll vad den lovade.
För det har den tyvärr inte gjort...
 
Uppe ur Furnas-kratern och på väg längs Sao Miguels östra sida så kunde man se den
halva fjärde vulkanen som sträcker sig ut i havet med bara en del av den västra
kraterväggen synlig över vattenytan, en mäktig syn!
 
Rådhuset i öns stad längst uppe i nordost, Nordeste.
Som man kan höra av namnet så är det namngivet av en skandinav,
kommer dock inte ihåg storyn om hur det gick till...
 
 Mjau!
 
Post Nord...este ?
 
Och till sist ett av många vackra vattenfall på denna sköna ö!
 
Ett inlägg till från Azorerna blir det, och då knyter vi ihop säcken med...
...den västra delen!
 
 
 
 
 
 

Mitt i Atlanten, del 3

Kategori: Azorerna 2009

 
Efter två halvdagar till sjöss som vi sett samt en dag i huvudorten Ponta Delgada
dit en gäng av oss svenskar tog oss med reguljärbuss så bestämde jag mig för att
hyra bil några dagar för att utforska den 1,5 gånger 7 mil stora Sao Miguel.
 
Ön bygger på 3½ vulkaner som ligger i linje där den längst i öster ligger halvvägs i 
havet och den andra halvan märks i form av ett gigantiskt bergområde som man 
åker igenom för att nå den nordöstra delen av ön. Bilen skulle jag ha i tre dagar,
så bestämde mig för att dela upp resan i mellersta, östra samt västra rutten.
 
 
De tre vulkanerna ses på kartan som de tre sjöarna, den fjärde ser man som en halvmåne
längs kusten längst till höger. Första bil-dagen blev en expedition i de mellersta delarna av ön!
 
Även denna gången en Nissan Micra, fast nu med ratten på rätt sida...  😉
 
Den mellersta vulkanen är det enda stället på hela ön där det finns vita stränder!
Både längs stränderna vid kusten och i de övriga vulkanerna är det svart sand.
 
 Sjön heter Eldsjön av någon konstig anledning, för enligt uppgift är vattnet så kallt här
att bada inte är att tänka på. Det finns inte ens någon bilväg ner till vattnet.
 
En vy västerut från mellan-vulkanens kant.
 
 
Inte riktigt djungel, men nästan!
 
En naturlig damm, Caldeira Vehla, där många stannar för att bada, så även jag. Vattnet kom
från underjorden i ungefär 35 graders värme. Perfekt för en badkruka som mig 😍
 
Växter finns det överallt året om. Ön har ett behagligt klimat på mellan
ca 15-25 grader i genomsnitt under hela året. "Svalast" på vintern och
varmast på sommaren, helt perfekt enligt mig!
 
Källor med bubblande svavel finns både här och där...
 
...och på andra ställen så använder man markvärmen till matlagning,
som t.ex. här där man sänker ner sina grytor för långkok.
 
Väldigt vackra och dramatiska partier på sina håll.
 
"Elefanten"
 
Här nånstans finns en underjordisk källa där det alltid spottar ut 40-gradigt vatten, 
Det ryktades om att ibland så är folk där för att bada. Jag avstod.
 
Precis som på Irland så kunde man helt plötsligt möta en ko-skock under förflyttning.
 
 
 
Azorernas farligaste djur som inte alls är farligt. Samma typ av skogsödla som vi har
i Sverige med den skillnaden att de är några cm större genom evolutionen.
 
I nästa inlägg åker vi österut!
 
 

Mitt i Atlanten, del 2

Kategori: Azorerna 2009

 
Som redan nämnts så består Azorerna av 9 öar och de ligger alla på kontinental-
ryggen som ligger mitt i Atlanten i nord-sydlig riktning, samma rygg som Island...
Och precis som Island så består Azorerna av ett antal vulkaner på alla öarna som
uppkommit på grund av detta. Det senaste utbrottet på ö-gruppen ägde rum på ön
Sao Jorge 1808 och 1522 förstördes den första upplagan av byn där jag bodde,
Vila Franco do Campo på huvud-ön Sao Miguel, vartefter man byggde
en ny huvudstad i Ponta Delgada några mil längre bort.
 
 
På satellitbilder så kan man se att sydväst om ön Faial i höjd med Sao Miguel
finns ytterligare en upphöjning några meter under havsytan, så det skulle kunna
vara så att vid framtida vulkanisk aktivitet så växer en tionde ö fram...
 
Då området runt Azorerna är lite grundare än övriga Atlanten så är detta en 
känd passage för en hel del valar och delfiner när de förflyttar sig mellan södra
och norra halvklotet vilket sker under hela året.
 
Valsafari var något jag hade googlat från Ponta Delgada, men det visade sig att
även i  Vila Franca do Campo så fanns ett sådant företag, Terra Azul. De finns kvar
även idag och har ni vägarna förbi så rekommenderar jag dem!!  Länk.
 
 
Bokade in ett eftermiddagspass hos dem och efter lunch så var det samling och en allmän
säkerhetsgenomgång och en förklaring om hur det gick till och vad vi kunde förvänta oss att se.
 
Vår guide Ana.
 
Ombord på väg ut ur hamnen.
 
Hotel Marina från båten.
 
 
Men...
Redan när vi var i hamn så blåste det en del och det blev inte bättre när vi kom ut en bit
från kusten, så resan avbröts och vi återgick till hamnen igen. Terra Azul har dock garanti
på att man ska få se både val och delfin på sina resor så man fick välja på att få pengarna
tillbaka eller boka en ny utflykt utan extra kostnad vilket jag givetvis gjorde till nästa morgon.
 
 
Morgonen efter var underbart varm och solig, vad kunde gå fel?
 
 
Ja så många delfiner blev det inte, åtminstone inte på nära håll i alla fall. Vi fick veta att de
nyligen fått ungar och var då inte så villiga att närma sig oss, men ändå.
 
Safarit sker inte planlöst, utan på en hög punkt inne på land, i detta fallet i ett f.d. fyrhus, 
så har man en spanare med kikare som har kontakt med båtarna. På så sätt vet man var 
valarna befinner sig och kan styras till rätt område. Och det funkade!
 
 
För helt plötsligt så hade vi kört upp bredvid en familj sillvalar med tre individer, förmodligen
mamma, pappa och barn. Sillval är den näst största val-arten, någon meter kortare än blåval
så det var riktiga kolosser bara några tiotal meter bredvid vår båt, oerhört mäktigt!!
Enligt genomgången så ska man inte komma närmare än 50 meter men det blev det ändå.
 
Hade systemkamera med kort telezoom monterad och satt o väntade på att de skulle dyka
så att man skulle få en läcker bild på fenor upp i luften, men ibland blir det inte som man vill...
 
 
För dessa minimala ryggfenor var det enda man fick se när de var uppe på ytan och vände.
Vi följde familjen i ca en kvart innan vi vände tillbaka mot Sao Miguel.
 
 
Footprint på engelska, fotspår kanske på svenska? Märket som blir på ytan efter att en val
andas ut när de är under ytan, det är bl.a. dessa spår som spanaren på land letar efter och
meddelar båtarna som befinner sig ute på öppna havet.
 
På vägen så lyckades vi skrämma upp ett par flygfiskar som förskräckt zick-zackade
framför båten ett par hundra meter vilket var bland det sjukaste jag sett.
En 40-50cm fisk med vingar som flyger över ytan. Helt galet! 
Se denna länk på TV-klipp på detta fenomenet här.
 
 
Efter den sista bilden i det förra Azorerna-inlägget så hintade jag om att den bilden visade
vad detta inlägget skulle handla om. Det jag menade var den mystiska ö-siluetten i 
bakgrunden, för den ön passerades på nära håll på hemvägen från valsafarit.
 
Ön, som även syns på ena kartan i förra inlägget är inte någon vulkan, men bra nära
då det är en utlöpare från en vulkan där det en gång för länge sedan spyddes aska 
och gaser. Idag tjänar ön som - en badplats!
Under sommarsäsongen så går det turbåtar ut dit där man badar i den inre lagunen som
har iordningställts för ändamålet med säkerhetsanordningar m.m.
 
Vår guide på resan och tillika ägaren till Terra Azul.
 
 
Öns etager visar på att man även har odlat på platsen genom historien.
 
 
Dramatiska former!
 
 
O själva portalen in till badlagunen...
 
I nästa inlägg tar vi en tur uppe på torra land istället!
 
 

Mitt i Atlanten, del 1

Kategori: Azorerna 2009

 
Dags för en till helt pandemisäkrad semester-resa, detta för att den gjordes 2009.
Precis som Irlandsresan som jag publicerade för tre månader sedan så kommer
här en reseberättelse som tar sin början för länge sedan då jag fick för mig att testa
en sista-minuten-resa för att komma ner i pris något. Två semesterveckor i slutet
av maj inbokades under senvintern och sedan var det bara att vänta!
 
Fredagen innan mina semesterveckor kom till slut och jag knallade på väg hem
från jobbet åter förbi resebyrån på Storgatan för att denna gången bli stående
framför sista-minuten-listan i fönstret.
Jag var helt på det klara att nåt ligga-i-solen-ställe skulle det inte bli, så de allra
flesta res-målen försvann direkt på grund av detta.
Ett fåtal destinationer återstod till slut där inget kändes jättespännande, och så 
var det ju det där stället som jag hört nämnas förut men inte visste var det låg...
 
Ett av de billigaste ställena på listan var alltså Azorerna som jag i något
sammanhang hört talas om, men där jag tyckte att namnet kom från typ långt 
borta i Söderhavet. Men 2500:- för en vecka i Söderhavet, ne knappast, så jag
knallade in för att ta reda på var det låg någonstans.
 
Säljaren tog glatt fram sin världskarta, men när hon skulle visa så fanns inte
Azorerna med, så liten var ö-gruppen, men den låg mitt i Atlanten!!
 
 
Fick förklarat att om man drar en linje mellan Lissabon i Portugal och Washington i USA
så ligger ö-gruppen Azorerna ungefär en tredjedel ut från Europa, och det verkar ju stämma!
Jag bokade min resa som startade från Arlanda kommande torsdag, och iväg for jag.
 
Resan tog 5½ timmar, gick över Storbritannien och sedan ut över öppet hav för att
till slut landa på flygplatsen i huvudorten Ponta Delgada som ligger precis bredvid
havet på den största av de 9 öarna som bildar Azorerna, Sao Miguel.
Mer om dessa i nästa inlägg.
 
Efter passkontroll osv så var det samling utanför flygplatsen där Solresors guide stod
och sorterade upp oss efter var vi skulle bo, och därmed vilken buss vi skulle kliva på.
Jag som sista-minuten-resenär åkte ospecificerat och visste alltså inte var jag skulle 
hamna utan blev minst sagt lite besviken när fick veta att jag inte skulle få bo i 
Ponta Delgada utan skulle vidare till en mindre ort, ca 45 minuter längs med sydkusten.
 
Inget att göra åt tänkte jag, men fick snart tänka om. Guiden på bussen berättade om den 
lilla pittoreska kustbyn som var öns första huvudstad och som fortfarande hade en lite 
äldre prägel jämfört med det exploaterade och moderna Ponta Delgada som vi just lämnat.
 
På denna Google maps-karta från 2020 så går huvudvägen en bit norr om centrum,
men 2009 så var den vägen under uppbyggnad, man åkte fortfarande genom de
minimala gatorna inne i byn, se bilder längre ner.
Byn/staden där jag hamnade heter alltså Vila Franca do Campo.
 
Hotel Marina som det hette då, gulmarkerat på kartan ovanför, mer info här.
 
Åt vänster från min balkong.
 
Åt höger från min balkong.
 
Den ännu inte öppnade sommaranläggningen med strand och vattenland.
 
 
Det sömniga torget i byn, där de äldre satt och snackade mest hela dagarna.
 
Huvudvägen genom byn och faktiskt runt ön!!!
Observera "trottoaren" där kvinnan går. När bussen kom så fick man
ducka för att inte knockas av backspegeln, tur att de körde sakta!
 
 
 
Väldigt mysigt och pittoreskt ställe, med facit i hand så var jag väldigt glad att 
jag hamnade här och inte i huvudorten!
 
 
 
 
 
Sista bilden från Vila Franca do Campo en skön sommarkväll med en 
ledtråd till vad nästa inlägg delvis kommer att handla om...
 
 
 

Äntligen!

Kategori: Platser

 
För en gångs skull så tajmade jag rätt!
I vintras så försökte jag mig på Öland i vinterskrud, det gick ju sådär för er som minns,
och för fem år sedan så besökte jag och några fotokompisar Söderåsen i nordvästra
Skåne, men då ca två veckor för tidigt avseende höstfärger i lövskogarna.
 
För lövskogar är just vad Söderåsen handlar om. In mass!
Bokade i början av september in en 4-dagars tripp just dit med 3 övernattningar
den sista helgen i oktober och denna gången så satt tajmingen perfekt!!
 
Resan ner började på lördagsmorgonen och hemkomsten blev sent på tisdagskvällen, 
och däremellan blev det 177 mil i hälften regnigt väder och hälften uppehåll med en
och annan kort solglimt som omväxling. Helt OK för foto alltså om än inte perfekt!
 
Platsen jag utgick från dessa dagar var då som nu Skäralid som är centrum av
Söderåsens nationalpark med Naturum och många vandringsleder.
Boendet blev även denna gången Skäralids Camping & Vandrarhem, och 
Gula Villan för att vara exakt. Rekommenderas!!   Länk till dem.
 
 
 
 
 
 
Från utsiktspunkten högst uppe i Söderåsens nationalpark, kallad Kopparhatten.
 
 
 
 
 
 
 
Skärdammen
 
Ännu en bild från Kopparhatten
 
 
 
 
 
En ung sångsvan bodde i dammen bredvid Naturum, den var totalt orädd och stod ca 40cm
framför mig när jag satt på en bänk o käkade frukost på söndagsmorgonen...
 
 
 
 
 
 
En annan tiggare men betydligt mindre ville också va med på bild.
 
 
På lördagkvällen så passerade detta Airbus 330-343 på 10668 meters höjd i 900 km/h.
Från Bryssel till Xian i Kina, en resa på 9,5 timmar varav ca 8 återstod...
 
Har ju en fablesse för nedlagda kärnkraftverk som ni kanske vet, men denna gången 
så var det inte fullt så dramatiskt då det var Barsebäck som lugnt och stilla stängdes
helt enligt plan, Barsebäck 1 år 1999 och Barsebäck 2 år 2005.
 
 
Och under tisdagens hemresa så passerades Sveriges sydligaste punkt Smygehuk.
Vill inte bli blöt så kom inte ända ut till spetsen, men nästan...
 
 
 
 
 

Sommaren 2020...

Kategori: Platser

 
...blev ju inte som alla andra somrar!
Nåt som dock är likt de senaste åren här på Kontraster är bristen på bilder.
Motivationen är långt borta men ibland blir det några försök, utan några större framgångar.
Som till exempel detta ihopplocket av sånt som blivit liggande i mobilen och kamerorna.
Inget märkvärdigt men de kan bevisa att jag lämnat lägenheten vid några tillfällen i.a.f.
 
 
 
 
 
 
 
I slutet av augusti så bar det dock av på en trevlig avstickare, till Dalarna!
Fick för första gången möjligheten att se närmare på det landskapet som man annars
oftast bara passerar rakt igenom. Och kan konstatera att hit ska jag åka igen, helt klart!
 
Orsa rovdjurspark var utmanande promenadmässigt men klart värt ett besök!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
På hemvägen stannade jag vid Uppsala domkyrka och hälsade på Gustav Vasa!
På tal om Dalarna...
 
 
"Men mormor, varför har du så stora öron?"
Skit i det du, ungjävel!
 
Kvack!!
 
 
 
 

Den gröna ön, del 4

Kategori: Irland 2000

 
Ett av de mera kända turist-ställena på Irland är The Ring of Kerry som ligger längst ner 
på väst-kusten och är som det hörs i namnet en rundslinga i ett vackert kustlandskap.
 
Den femte dagen gick resan från Dingle-halvön och ner för ett varv runt The Ring of Kerry
för att till sist stanna på det femte boendet som låg just längst den vägen, röd på kartan.
Boendet hette The Foxtrot (familjen som drev det hette Fox) vid Glenbeigh i Co Kerry.
 
 
Några Ring of Kerry-bilder, bl.a. denna gigantiska sandstrand.
 
 
 
"Irland, den gröna ön", man förstår varför den kallas för det!
 
 
Tyvärr en suddig bild, men tar med den ändå för motivet var ganska häftigt!
 
En rolig anekdot från boendet The Foxtrot är att när jag satt o kollade TV i samlingsrummet 
så kom två australiensiska par som var på semester ihop i Europa dit. De var jättetrevliga
och var nyfikna på var jag kom ifrån o.s.v. och vi var överens om att Irland var ett vackert
ställe att besöka. Det vi inte var överens om var vänstertrafiken vilket var en utmaning
för mig som svensk men vardag för dem. Förutom en sak...
 
Europeiska högerstyrda bilar har exakt samma placering av reglage (förutom växelspaken)
som vänsterstyrda bilar har. I Australien så har man dock bytt plats på blinkers- och 
vindrutetorkar-spakarna, så de förklarade skrattande att de hade Irlands renaste vindruta
då de alltid tog fel spak! Humor!
 
 
Den sjätte dagen var det dags att dra mot Dublin för de sista två nätterna.
Då planet skulle gå hem igen tidigt på söndagsmorgonen så innebar det en hel dag
för besök i den irländska huvudstaden och se vad den kunde erbjuda.
 
Resan är blåmarkerad på kartan ovan och gick bl.a. genom staden Limerick.
Passar därför på att delge min favvo-limerick som Hasse Alfredsson gjort:
 Det bodde en kvinna i Gränna.
som sin stjärtmuskel så kunde spänna
att hon i detta hål
kunde strypa en ål
och till och med vässa en penna!
 Häpp!
 
Under en bensträckare på vägen mot Dublin kom denna, hö hö.
 
 
Framme i Dublin så tog jag mig till boendet för de två sista nätterna i Sutton Park
i den nordöstra delen, röd markering på kartan. Sista hela dagen tog jag DART-tåget 
(Dublin Area Rapid Transit) in till city, blå markering. DART är som pendeltåg med
den skillnaden att den går upphöjd över gatorna i de centrala delarna av staden,
ungefär som många japanska städer har som man sett på TV.
 
 
 
 
154 Sutton Park BnB i Dublin
 
 Sutton DART-station 
 
 
 
 
 
 
 
Hallelujah!
 
 
 
 
 
 Mannen som stod o såg jättesur ut när grabben sjöng brast till slut ut i ett jättesmile!
 
 
 Och med den sista bilden på DART-stationen Tara Street när jag skulle tillbaka till
boendet så avslutas denna till 100% Corona-säkrade semester-resa som med
nästan 20 års marginal klarade sig från den farsoten.
 
Hade resan gjorts idag så hade bilderna varit fler och troligen lite annorlunda, 
men det är väl det som är charmen med att tiden går!
 
Hursomhelst, skulle gärna besöka Irland igen för att i såna fall satsa på det bergiga
området i närheten av den första övernattningen i nordväst där det finns ännu
fler mindre byar och foto-geniska platser. Kan man stå ut med det brittiska vädret
och vänstertrafik så rekommenderar jag varmt ett besök till den gröna ön!!
 
På återseende!!
 
 
 

Den gröna ön, del 3

Kategori: Irland 2000

 
 Bilderna från Irland har i samtliga fall sitt ursprung från dia-film.
Jag började fota lite mer seriöst 1999 så detta var i början av den hobbyn.
Obegripligt att förstå idag när det är så smidigt att knäppa bilder på allt o radera
eller ta nya bilder när det inte blev som tänkte från början.
 
På dia-tiden så köpte man rullar om 36 bilder som sedan lämnades in i fotobutik,
och sen fick man vänta upp till en vecka innan man fick se om det blev nåt av det hela...
Efter Irlandsresan lämnades 11 rullar in (396 rutor totalt) på måndagen och redan
på onsdagen kunde jag hämta dem på Expert Björkmans på den tiden.
Bilderna har nu scannats av Bildettan och i vissa fall endast lätt redigerats i efterhand.
 
Är inte helt säker på vilken utrustning som var med på resan, men två kamerahus
Minolta 600si var det i alla fall samt troligen 28-80 kitzoom och 70-300 telezoom.
Möjligen var mitt fasta 14mm-Sigmaobjektiv med också, men är inte helt säker.
Har ju bytt prylar ett antal gånger sen dess så har tappat kollen ;-)
 
Hade jag gjort resan idag så hade det i alla fall blivit mer än 396 bilder med hem!!
 
 
Den fjärde dagen på resan startade väldigt tidigt då det ännu en gång var en hyfsad
lång sträcka som skulle klaras av och där den sista biten visade sig leda till en
annan del av världen, åtminstone nästan:
 
 
 
 
Tog en bensträckare och promenad i ännu en pittoresk liten by, Ballyvaughan.
 
Denna man stod o filosoferade vid dessa vägskyltar. Frågade om
jag fick ta en bild på honom, och jodå, det gick så bra så.
Snacka om ett typiskt irländskt utseende på honom!!
 
Uppdatering 2020-09-04:
Bilden ovan användes samma datum som blogginlägget även på min
Instagramsida med syftet att om möjligt få någon intresserad att
kolla in blogginlägget (gick sådär...)
Den taggades (gjordes sökbar) med bl.a. stadens namn Ballyvaughan och
på kvällen så kom en kommentar från en kvinna med irländsk anknytning om
att mannen var "mannen, myten & legenden" Martin Carey.
När jag googlade det namnet så hittade jag info om att han var
en känd motorprofil, på vilken nivå framgick dock inte.
Bilden i länken från 2007 visar bl.a. Martin Carey i mitten som inte är helt olik
och som ska ha avlidit så sent som 2019 (okänt födelseår).
Mannen på min bild såg dock lite äldre ut redan år 2000 tycker jag.
 
Natten till 4/9 så fick jag ett DM (direktmeddelande) via Instagram från
en annan kvinna som bor i Ballyvaughan som hävdade att min bild
inte alls föreställde Martin Carey utan en man vid namn Joe Keane.
De två ska dock ha varit väldigt goda vänner enligt henne så en
knytning mellan dessa fanns alltså.
Hittar ingen mer info om denne Joe Keane och det kanske inte är jätteviktigt,
men mer kul att man 20 år efter att en bild har tagits, med hjälp av
Instagram och Google, med lite tur lyckats hitta namnet på den person
som syns på bilden, fantastiskt!
 
 
 
 
 Den smala kustvägen fortsatte söderut, till...
 
 
...de berömda klippväggarna vid Cliffs of Moher som är världsberömda.
Höjden är 155 meter som högst och väggarna är verkligen lodräta!
 
 
 
 Lite längre söderut var det dags att passera River Shannon med färja.
 
 Först i kön, som alltid... ;-)
 
Fjärde natten skulle tillbringas på en BnB belägen långt från den allmänna farvägen runt ön,
Nic Gerailts BnB i Ballydavid, Co Kerry, nästan längst ut på Dingle-halvön nere i sydväst.
Byn ligger så avlägset att man har gaeliska/iriska som huvudspråk
även om de givetvis pratar engelska vid behov också.
 
Kom man norrifrån som jag så kunde man dessutom välja en lite mer otillgänglig väg
den sista biten, nämligen via bergspasset Connor Pass som går rakt över ett "berg".
Mitt uppepå så fanns en parkering där fler än jag valde att stanna o kolla:
 
 
 
 
 
 
 Första dagarna så krafsade man i dörren varje gång man skulle växla, och när man kom hem 
igen så var man o krafsade i andra dörren. Förutom detta så gick vänster-trafikandet över 
förväntan men både irländarna och jag var ganska försiktiga vilket underlättade!
 
Uppdatering 2020-09-04:
En "variant" av bilden ovan kommer också att synas på min Instagramsida under
lördag 5/9, så håll utkik. Vi hoppas att den drar mer folk till bloggen!? 😉
 
 
 Strax efter ankomsten till byn som Gud glömde så började det regna, så fick avbryta 
min fotopromenad efter denna bilden tyvärr. Brittiska öarna visade sig inte bara från sin
sämsta sida under veckan jag var där, men en hel del blöta blev det!!
 
 
 
 
 

Den gröna ön, del 2

Kategori: Irland 2000

 
Dag två inleddes efter en god frukost med att rulla en kort bit norrut till Irlands största
fiskestad Killybegs som låg på andra sidan viken där jag bodde första natten.
Första batchen med vykort skulle skickas och fick av en slump reda på att världens
största fiskebåt låg i hamn just då, Atlantic Dawn:
 
En nyfiken Googling visar att Atlantic Dawn är världens största fiskebåt än idag,
men att den nu är polskregistrerad och har fått namnet Annelies Ilena istället.
 
 
Resrutten dag två (röda) var en ganska lång sträcka där regnet dominerade långt in på
eftermiddagen då det fortfarande var mulet men åtminstone blev uppehåll.
Första bensträckare när regnet gett sig blev den mysiga staden Westport:
 
 
 
 
Från Westport var det sedan inte jättelångt till boendet som låg i kuststaden Clifden där
jag hade bokat en natt som blev två då det fanns en del att se i området och för att det var
ett väldigt trevligt ställe att bo på, Heather Lodge, Clifden, Co Galway.
Bilden nedan är från mitt fönster där:
 
 
Från Clifden så gjordes det på den hela dagen jag var där (dag 3) två utflykter
(blåmarkerade på kartan ovan), en ut mot kusten på små vägar där man knappt
kunde möta andra bilar, samt en tur österut runt Connemara nationalpark.
Nationalpark innebär på Irland att man får betala en peng för att få knalla runt i naturen i 
fina områden med berg o dalar, dock med staket runt som talar om var man inte får gå.
En svensk som är van vid allemansrätten blir dock besviken då vi kan göra motsvarande
nästan var vi vill utan att betala extra för det. 
 
Kustvägen:
 
 
"Ingenstans är man så svensk som när man är utomlands" har jag fått förklarat för mig.
Kanske därför jag fotade denna svensk-reggade bil på den irländska heden??
 
 
 
 
Fuchsior växte vilda här!
 
 
 
Inåt landet vid och runt Connemara nationalpark:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
I det katolska Irland så fanns det här och där ställen där man satte
blommor och mindes bortgångna släktingar samt tillbad sina helgon.
Som här precis bredvid vägen med parkeringsbekymmer som följd...
 
 
 
 
 
Samt några rutor från Clifden town:
 
Clifden apotek och foto-center. Tänker direkt på röntgen-bilder men så var det nog inte...
 
 
 
 
 
 

Den gröna ön, del 1

Kategori: Irland 2000

 
What's the Symbolism of the Irish Flag
 
 När detta inlägget publiceras så är det på minuten 20 år sedan som resan det hela handlar
om startade, alltså söndagen i vecka 35 fram till söndagen vecka 36, i nådens år 2000.
Har nu låtit scanna in bilderna därifrån och de kommer att presenteras i 4 inlägg under
den kommande veckan ihop med en hel del text som vanligt, även om en hel del tyvärr
har försvunnit ur minnet på de 20 år som gått.
 
Men det hela började faktiskt så tidigt som hösten 1998 då mitt favoritband 
Boppers skulle medverka i Bingolotto och jag köpte några lotter av en arbetskamrat
(vi kan kalla honom Loket) som på den tiden sålde sådana för Brukshundsklubben.
Jag var varken då eller nu någon frekvent Bingolotto-spelare eller tittare,
men när Boppers lirar så måste man ju bara...
 
The Boppers! - Wheels Magazine
 
Dom var bra som vanligt och det som var lika fantastiskt att jag där också vann
min hittills största spel/lotteri-vinst, nämligen 5000:- Resor!!! (Tack Boppers!).
Presentkortet gällde i två år och våren 2000 så var det dags att börja titta på nåt
så att inte vinsten skulle brinna inne.
 
Knallade in på resebyrån på stan (på den tiden fanns det såna) och började kolla
vad som fanns och det som verkade mest spännande var detta paket som bestod
av resan till Dublin t.o.r., 7 st BnB-vouchers samt en hyrbil för dessa dagar.
Av nån anledning som jag idag inte kommer ihåg så bokades resan till vecka 36,
alltså i början på september, och min semester var år 2000 veckorna 35-37.
Minns att det var en lång jobb-sommar det året...
 
Mina rese-erfarenheter så långt var en hockey-bussresa till Frankrike 1998
och den enda gången jag hade flugit innan detta var en resa till Skien i Norge
1997, i båda dessa fallen så åkte jag bara med så hade absolut noll erfarenhet
av att resa utomlands själv. I övrigt så hade jag alltså aldrig varit utanför Norden
så spänningen var på topp inför att ge mig ut på detta äventyret.
 
Planet skulle lyfta 06.15 på söndagen från Arlanda och då
jag alltid vill vara ute i god tid så ringde klockan 01 på natten.
Allt gick bra med både resan upp, parkering
och incheckning och Finnair-planet kom iväg enligt tidtabellen!
 
 
På flygplatsen i Dublin så hämtade jag ut nycklarna till min bil för veckan,
en silverfärgad Nissan Micra av näst senaste årsmodell.
Med ratten till höger, och växelspaken till vänster...
 
Precis, på Irland är det ju vänstertrafik! Det visste jag ju givetvis om,
men det närmaste jag varit detta innan är ju via tv:n då jag ju aldrig
besökt ett vänstertrafik-land så på E4:an mellan Nyköping och Arlanda
så tränade jag liiite genom att mestadels ligga i omkörningsfilen...
 
 Till BnB-voucherna så medföljde en katalog med presentation av alla BnB
på Irland som godtog dessa, det var alltså via denna man fick boka sina
övernattningar eller möjligen chansa på att de hade plats för en. Men då jag 
är en kontroll-människa så bokades 6 av 7 nätter i förväg hemifrån.
 
Rese-rutten i detta inlägget.
 
Från flygplatsen som ligger norr om stan så gick färden vidare norrut på motorvägen M1
fram till Drogheda, tog dock en bensträckare strax utanför Dublin för att skaka loss då man 
åtminstone i början var vansinnigt spänd och koncentrerad på att köra på vänsterkanten...
 
Övervakad...
 
En åsna kom o kollade på turisten från Sweden.
 
Kom till slut fram till det jag trodde var en storstad, Drogheda, men det var mer som
en större by, tog en bensträckare där också.
 
 
 
Min kärra till vänster...
 
Vid Drogheda så svängde jag av på en mindre väg med målet County Donegal på öns
nordvästra sida där första natten skulle avklaras, och mindre vägar blev det...
 
 Många vackra vattenfall blev det!
 
 Byhåla längs vägen.
 
 
 
 
 
 
Den planerade färdvägen skulle gå i närheten av den Nordirländska
gränsen, lyckades dock åka fel vilket jag kom på när alla bilar plötsligt
hade brittiska nummerplåtar. Bara något år innan min resa hade gränserna 
öppnat då Nordirland länge hade haft problem med konflikter mellan 
terrorister (IRA) och myndigheterna. Inga problem då alltså, men det är än
idag den enda gången jag varit i Storbritannien, om än då bara för en kort stund.
 
 
Natt 1: BnB Harbour lights, S:t Johns Point, Co Donegal.
 
 Kom till slut fram till första boendet, och det låg precis så fint som broschyren visade.
År 2000 så hade inte alla mail-adresser ännu, detta stället var ett av dem, telefon och fax
var det som gällde och fick springa fram o tillbaka till jobbfaxen då bokningen gjordes.
Tur att de flesta på kontoret hade semester då...
 
Mycket trevlig innehavare, men det där med teknik var ett område för förbättring, blev
rekommenderad att stänga av billyset (som svensk så satte jag på detta av vana) på 
dagtid så att inte batteriet tog slut. Jag berättade att batteriet laddas av en generator
när motorn är igång men så var det inte på irländska bilar enligt henne. Häpp!
 
 
 
På kvällen så tog jag en promenad ut till fyren S:t Johns Point, kameran var med.
Lite tur med vädret gjorde att det blev en vacker solnedgång i Atlanten.
På vägen tillbaka i mörkret så hördes ett ganska intensivt plaskande i viken
nedanför huset, fick dagen efter reda på att det var delfiner som var inne och 
lekte innan de övernattade där. Tyvärr så hade de då hunnit dra ut till sjöss så
fick aldrig möjlighet att se dem.
 
Atlantic sunset.
 
 
 
 
 
 
 

Tillfälligt avbrott...

Kategori: Platser

 
I dessa tider är det social avhållsamhet och att hålla avstånd som gäller.
Om man lyssnar på statsministern i alla fall.
 
Att trängas på krogen eller i vilken matvarubutik som helst går trots allt
bra eftersom det han säger trots allt bara är "rekommendationer".
 
Med detta i åtanke så bestämde jag mig i helgen för att bryta mot hans
rekommendationer o bege mig ut i landet, inte krogen eller i nån butik,
men ändå...
 
Bilen, nybesiktigad, rullade söderut med sikte mot Vätterns strand,
och detta är vad som sågs genom kameralinsen.
 
Dagens mobilkameror blir allt bättre och bättre, denna är tagen
från Brahehus i vidvinkel-läget utan att göra bort sig.
Övriga bilder i inlägget kommer dock från systemkameror.
 
 
 
 
 
 
 
Från Vätterns strand gick färden norrut via Omberg ut på Östgöta-slätten
i jakt på rapsfält i vackra omgivningar. Det gick väl sådär...
 
 
 
På vägen hemåt var det dags att käka, och vid E4:an i Mjööölby så fanns alla kända
snabbmats-restauranger att välja på. Plus den ganska nya Jureskog som ju ägs och 
drivs av kändiskocken Johan Jureskog som för några år sen syntes i Donken-reklam 
på TV där han gjorde sina signatur-burgare.
 
Insåg att det förmodligen var en annan prisnivå än vad man är van vid för snabbmat,
men tänkte att det kan vara kul att testa nåt nytt. Var ganska hungrig så beställde den
större varianten av All American som består av mjölkko (!), mayo, silverlök, tomat,
isbergssallad, ekocheddar samt saltgurka.
Förutom att det inte fanns ett saltkorn på hela burgaren (förutom saltgurkan)
så var det inget fel på maten, tvärtom, men är nedanstående värt de 149:- jag betalade?
 
 
Burgaren till vänster var den stora varianten som kostade 35:- extra.
Hur liten var då den lilla?
 
 
 
Knappast, nästa gång blir det Donken, Chopchop eller nåt annat pålitligt där man blir mätt!
På återseende!
 
 
PS: En och annan bild till från denna resan kommer att komma på min Instagramsida här.
 
 
 
 
 
 
 
 

Å vinter vart de...

Kategori: Black & White

 
...även i år.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Di väis hynsi kan u värp i nättlar

Kategori: Expedition Gotland

 
Och så de sista bilderna från den fantastiska helgen.
Jag tackar och bockar för att jag fick hänga på!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Några ytterligare bilder från resan kommer så småningom att visas på Instagram här, håll utkik!!
 
Tack för denna gången!
 
 
 
 

Askå u kul täppar u till ett hul!

Kategori: Expedition Gotland

 
Andra delen med bilder från Gotland den 5-8/10.
 
 
 
Den andra versionen av resan är fångad av Peter Sonander här!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Och den tredje versionen av resan står Lasse Jansson för här!
 
 
 
 
 
Tredje och sista bildsvepet från Gotland kommer på torsdag, på återseende!
 
 
 

Va ska slaivi var um int i gröitu!

Kategori: Expedition Gotland

 
Sååå!
 
Då var höstens höjdare avklarad, alltså expeditionen till Gotland första helgen i oktober!
En alldeles äkta fotografisk expedition tillsammans med två fotokompisar där vi under
3 dagar hann med 3 fantastiska morgnar med soluppgång samt en massa andra ställen
runt ön, framförallt längst kusterna, en riktig höjdare som sagt!!!
Resan finns bevarad i tre olika versioner,
detta är del 1 av min version med bilder i en salig blandning:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tre-nationers 2017

Kategori: Platser

 
Bild tagen vid Arctic Circle Center in the middle of nowhere, alltså där polcirkeln passerades.
 
Årets sommarsemester blev sen för min del, och pågår fortfarande i skrivande stund.
För 11 år sedan gjorde jag en Norge-tripp med bil som fortfarande finns i minnet.
Då besöktes bl.a. Lillehammer, Kristiansund, Ålesund, Molde, Geiranger,
Trollstigen samt en minnesvärd färd längs Atlanthavsveijen.
 
Under sommaren innan semestern så växte en plan fram om en ny Norge-resa
och så blev det. Mellan 1-9 september genomfördes den med målet att ta mig längre
norrut än förra gången, och kanske till och med nå Lofoten...
 
Precis som med New York-resan för två år sedan så är nedanstående mer av 
en reseberättelse än bara snygga bilder, även om några är lite bättre än andra...
 
Norge äntrades precis som förra gången via Arvika-Kongsvinger, och första resdagen
avslutades på vandrarhem i Hamar tillsammans med mängder av hurtiga norrmän
som dagen efter, på lördagen, skulle ut och motionera på ett eller annat sätt.
 
Rondane Nasjonalpark, mängder med norrmän på topptur.
 
Då det i Norge inte finns alltför många P-fickor eller liknande så är det inte alltid lätt att
få till fototillfällen, speciellt om man följer de större (!) vägarna. Tar man sig tid och lusläser 
kartan så kan man dock hitta guldkorn längs mindre vägar som t.ex. Rondane Nasjonalpark.
 
Rondane Nasjonalpark
 
 Dovrefjell
 
Orkladalen
 
En niodagarsresa blir även i Norge många mil trots ett sämre och slingrigt vägnät jämfört
med hemma i Sverige. 464 mil stannade trippmätaren till slut på så min 18 år gamla
bil fick bekänna färg. Endast en natt sov jag i bilen, i Trondheim natt två.
Man blir inte yngre direkt, och temperaturen på nätterna var tyvärr nere på en ensiffriga tal
vilket gjorde att jag föredrog stugor och andra lågbudgetboenden...
 
Hotell Yaris vid Inderøya, norr om Verdal.
 
Natt tre och fyra tillbringades i stuga i Mosjoen med en dagsutflykt på mellandagen.
Förutom att stugan låg 50m från E6:an så var det skönt att ha
en bas och kunna koppla av en dag under resan. 
 
Morgonvy från stugan i Mosjoen.
 
 Kloka (?) ord från en norrman eller norrkvinna!
 
 Bro lik Atlanthavsveijen vid Sandnessjoen
 
 Stilleben vid Hamnes, Helgelandskysten
 
Dag 5 så var målet att nå Bodø i god tid innan 16.30, då jag tänkte åka färja...
Dock så är upprustningen av E6 i full fart på sträckningen norr om Mo i Rana så
insåg ganska snart att jag inte skulle hinna. Reservplanen blev att fortsätta norrut till
färjeläget i Bognes där en färja tar E6:an över sundet vidare mot Narvik, och en annan färja
mer frekvent, varannan timma, avgår mot - LOFOTEN.
Istället för färja Bodø-Moskenes på Lofotens sydväst-spets så blev det alltså
Bognes-Lødingen där jag också hittade ett boende för de kommande två nätterna...
 
Några mil norr om Mo i Rana så passeras Polcirkeln mitt uppepå kalfjället.
 
På plats på den nämnda färjan så sprack molnen upp i väster och jag fick en 
förhandsvisning om vilka vyer som skulle komma. Fantastiskt!
 
Ombord på färjan Barøy, med blicken åt öster.
 
 Ännu en färjebild åt öster. Molnen avslöjade att nåt var på gång...
 
"Stöd U-landshjälpen, köp norsk torsk" :-)
 
Och på den västra sidan hände detta:
 
 
 
Och från fönstret i mitt rum syntes denna syn senare på kvällen:
 
 
Mellandagen boendes i Lødingen gick i Lofotens tecken så klart,
en dag som, ca 50 mil, innehöll alla möjliga vägtyper.
Den sista milen är den klart läckraste, men så är man ju också
längst ut i Atlanten. Rekommenderas!!
 
Animal Liberation - Free the fishes
 
Sista milen av E10, där den dramatiska kusten tar vid.
 
Reine - österut
 
Reine - västerut
 
 Några av Moskenes innevånare...
 
Och så här tar en Europaväg slut.
E10:an börjar i Luleå, och slutar så här, i Å på yttersta Lofoten!
 
På Lofotens yttersida, mot nordväst, ligger Utakleiv som är ett känt fotoställe
där man kan få fina solnedgångsbilder.
Allt detta under förutsättning att solen skiner vilket den inte gjorde denna eftermiddag...
 
 
Någon som tappat andan på den vitsandiga stranden vid Utakleiv
 
Den enfiliga tunneln vid Utakleiv.
Ingen större trafik denna dag vilket möjliggjorde fotografering.
 
Efter att ha nått målet Lofoten så var det dags att tänka på hemfärden vilken gjordes
genom att sikta på Sverige via Riksgränsen och Kiruna och övernattning i Kalix-trakten.
 
Välventilerat på kalfjället  i närheten av Riksgränsen, fläktarna snurrade för fullt... ;-)
 
Anledningen till att jag drog mig åt öster rakt igenom Lappland var för att som hastigast
besöka även Finland, även om det bara blev för en halvtimma. Andra natten i Sverige
spenderades i stuga norr om Timrå och den sista resedagen tog slut hemma i soffan 
vid nio-tiden på lördagskvällen efter en resa genom ett totalregnigt och höstlikt Sverige.
Vädermässigt så var det kanon i Norge med 17-20 varje dag (förutom längst ute på Lofoten)
medan höstvädret alltså tog emot när gränsen till Sverige passerades.
 
Den sista bilden har väl inget berättigande egentligen, men tyckte att den var kul:
 
Toalett för enbenta kvinnor och tvåbenta herrar!?
 
 
Och kom alltid ihåg:
Norrmännen går på tur...
Svenskarna går på skicklighet!
 
 
 
 
 

På gatan...

Kategori: Händelser

 
Den gångna helgen arrangerades Scandinavian Streetmusic Festival hemma i stan.
Småtrevligt, småsvängigt och småcharmigt. På sina håll...
Lite blandade småbilder från några timmar därifrån:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vid sjön i skogen...

Kategori: Platser

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Favorit i repris, andra delen

Kategori: Expedition Öland


Andra delen består av bilder med direkt närhet till vatten i någon form.
Även om det inte blev någon drömsolnedgång under veckan så blev det lite
bilder ändå från lite olika ställen, alla vid kustremsan förstås.
Håll till godo!
 
     
 
     
 
     
 
        
 
    
 
 
Och med den sista bilden önskar jag en förHOPPning om en fin sommar,
vi kanske hörs och syns, när man minst anar... ;-)